SS ta Plötsligt ri :gde vågona på hotellets port. — Hvem kan komma hit vid denna tid på dygnet? sade den usga qQvinnan, idet hon reste sig upp. Men nästan genast återtog hon sin beqväma ställning och taukte: — Hvad röt det mig? Se här hvad som tilldrog sig utanför hotellet, medan Antonia Verdi satt försjunken i tankar. En sto, svart vagn hade långsamt passerat Cerisale-gatan och stannat på fyratio å femtio stegs afstånd ifrån det hus, Autonia fått till present af regenten. Denna vagn var förspänd med två hästar, som tycktes sara mycket starka djur. En storväxt kusk körde dem. Fyra ryttare åtföljde åkdonet, hvari tre personer befunno sig. Desse stego ur, när vagnen stannade. Vid det sken, som spreds från lyktorva på hvar sin sida om kuskbocken, skulle man ha kunnat urskilja huru de voro klädda. En af dem bar en vid rock, rikligt prydd med galoner och en hatt, likaledes galonerad. Ilan höll i handen en lång staf med guldknopp, Detvå andra hade vanlig gardistuniform och voro förs sedda med gevär. Dessa tre personer styrde sina steg till hotellets port, och mannen med galouerna drog häftigt på klocksträngen. Som portvakten visste att hans matmor icke skulle fara bort, och han dessutom erhållit tillsägelse att ej släppa in någon som kom på besök, hade han gått till sängs i god tid för att få sofva riktigt lugnt eu hel natt: Jean Carre och de öfriga tjenarue hade följt portvaktens exempel. (Forts.)