Dagens Nyheter – 22 juni 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till ;Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AZ) Ordet. polistrupp kom mig att spetsa tronen. Jag svarade: Ja visst, det gör jag. När han kom ut och gaf mig brödet och vinet, frågade han: — Ni få väl vara i verksamhet hela natten, gissar jag? — Jo jo men. Jag skulle Kafva velat göra honom frågor, men, Jag var så förbryllad, att jag icke visste huru Jag skulle inleda ett samtal, utan att förråda mig: Lyckligtvis tillade han: — Se här är Niklas, min brorsson, som sofver på stolen. Det är han, som skall föra er trupp till Petit-Chastel, Chambardska familjens egeudom ... Pojken fär två francs för besvaret. Jag visste nu, hvad jag behöfde veta. Med ett hopp var jag åter i sadeln. — Ni skall ha pengar tillbaka, sade den storväxte mannen. — lvad som blir öfver får er brorsson Niklas behålla för sin räkning. i — Ja så... Ni är ea präktig karl, och jag skall dricka er skål. — Tack. Jag ämnade sporra min häst och begifva mig utaf. Den storväxte mannen lutade fram hulvudet och lyssnade. — Hör ni? hör ni? sade han; nu komma de, vagnen och de ridande polistjenstemännen.