Dagens Nyheter – 22 juni 1866, sida 1

voro framsatta på detta bord. Chevaliern lät Jokauna äta en liten bit fogcl och tömma ett halt glas spanskt vin. Till följd af det svaghetstillstånd, hvari den unga qvinnan befann sig, verkade det spanska vinet genast på hennes hjerna. Ögonen tillslötos, hufvudet sjönk ned mot bröstet — hon insomnade djupt och lugut. Rolf tog henne i sina armar och bar henne, likazom en mor sitt softande barn, till den öfre våningen, hvarest han lade henne på en brddad säng, utan att hennes sömn stördes. Härpå begaf han sig ned i salongen och superade med god aptit; 1y han hade sjelt på tre dagar förtärt så godt som ingenting. Sedan han ätit sig mätt, lade han sig på en soffa, bredde öfver sig en skiunfodrad kappa och in somnade. Det var ljusa dagen, när han vaknade. Han ordnade i största hast tin toalött och skypdade upp till Johanna. Han fann henne ännu sofvande. Den stärkande sömnen hade nästan helt och hållet utplånat spåren efter sorgens och hungerus härjningar. Den unga qvinnan var icke mera blek; röda blommor hade utspruckit på henues kinder och hennes läppar hade återfått sin vauliga purpurfärg. Herr Tremblaye satte sig bredvid sängen och vävtade på att hon skulle vakna. Denna väntan varade öfver en timma. Johannas första rörelse, då hon slog upp ögonen och varseblet Rolf, var att linda sina båda armar omkring hans hals. Men snart erinrade hon sig det förändrade förhållandet dem emellan; hon drog då sina armar tillbaka och räckte den unge mannen sin högra hand, hvilken denne öfverhöljde med kyssar. Som Johanna nu var i det närmaste återställd, och Rolf insåg att de förr