Dagens Nyheter – 22 juni 1866, sida 1

fråu samma aflägsna tid som sjelfva slottet. Rolf stannade och -bultade tre slag på porten. Denna öppnades såsom af sig sjelt. Då det unga paret kom in i det mörka och fuktiga rummet på nedra botten, ryste Johanna. Trappan nedfalldes från öfre våulngen och Rolf bar sin älskarinna upp i den lilla få tjusaude salong, svm vi förut beskrifvit. Jon annan trappa af jern ledde till sängkammaren, som var belägen i tornets högsta väniog. I eldstaden sprakade eu brasa, hvilken underhölls hela nätter. Rolf satte Johanvra i en ländstol vid eldbrasan. Den friska luften och nattkylan hade gjort den unga qvinnan, som under färden varit mycket tunnt klädd, utmattad och alldeles genomfrusen. — Aces! hviskade hor, i det hon höll sina händer framiör brasan. Denua eld återskänker mig lif och krater. Och hon ö:verlemnade sig med barnslig glädje åt värmens behag. Då man såg kenne le så godt, var man färdig att tro det hon helt och hället förlorat minnet at hvad som tilldragit sig sedan besvärjelsenatten. — Min vän, frågadeRolf, mår du illa? Nej... jag är endast hungrig... mycket hungrig... Skulle jag icke kunta få litet att äta? Lila:om en brasa alltid var uppgjord i eldstafln likaså hölls en måltid ständigt i beredskap för den händelse att ställets herrskare oförmodadt skulle infinna sig. Rolf blåste i en hvisselpipa, såsom Esmeralda fordom gjort. Då åstadkoms genom något slags mekanik en öppniog i golfvet och ett dukadt bord höjdes derur. En mängd läckra rätter och utsarkt åna viner