Bref från landsorten. (Till Dagens Nyheter.) Norra Kind i juni 1866. Efter en regnig, kall och till följe deraf sen vår har sommaren med sin fägring både inom växtoch djurriket kommit oss vestgötar till del. Hvad djurriket beträffar så är likväl fägringen ibland husdjuren ej mycket att tala om. En sådan foderbrist som förflutna vinter kan man ej i mannaminne påminna sig. Jag kan ej nämna något slags nödfoder, som här är oförsökt. Ibland missväxter är väl foderbristen den hemskaste. Om menniskan saknar föda så har hon såsom ett tänkande väsende många utvägar att iörekomma nöd och elände. Hon kan utvandra till en lyckligare lottad trakt, ett rikare och af medlidande medmenniskor bebodt land, men de stackars djuren — de svältas fram af sine resp. egare, de svälta men klaga ej, om också ryggkotorna äro beredda att äta sig ut genom den torra huden. Men nu, Gud vare lof, är nöden och eländet äfven för dem ötverståndna. En nästan tropisk värme under 14 dagars tid har klädt jorden 1 ny grönska och väckt nya förhoppningar hos såväl menniskor som djur. Ett välgörande några dagars regn har fallit. Få vi glädja oss åt några veckors ytterligare värme, så är god höskörd temligen säker att påräkna. Åkrarne se äfven vackra och lofvande ut, serdeles den redan på 2 alnars stänglar böljande höstrågen. Den starka värmen har gjort oss uppmärksamma på att Thordönets Gud ännu lefver och regerar och dertill ganska omildt, Den 29 maj hemsökte ett starkt åskväder Kinds och Redvägs härader. En gumma lärer blifvit på vägen till sitt hem ihjälslagen i Lenghems socken. Samma dag har summa olycka timat i Hössna socken, belägen 13 mil från Ulricehamn. Halsduken, som qvinnan begagnade till hufvudtcetäckning, var alldeles sönuderrispad och skodonen voro äfven mycket ilia åtgångna. För öfrigt syntes intet tecken till yttre vald eller skada å den döda kroppen. Måndagen den 11 dennes slog åskan ner uti den vå andra sidan Ulricehamn liggande Marbäcks kyrka under der pågående husförhör. Jerpspiran på det med kyrkan sammanbyggda tornet drog äskviggen till sig. Den gick sedan ned genom tornet och in uti den för tillfället befolkade kyrkan samt afskar i förbigående en i taket fästad ljuskrone-kedja. TLjuskronan föll med starkt brak i goifvet och höll på att i sitt fall krossa den tjenstförrättande prestmannen. En gosse blef förlamad i ena sidan. Sju å åtta af i kyrkan innevarande personer blefvo vid samma tillfälle skadade, men lyckligtvis obetydligt. Efter att ha passerat kyrkan splittrade åskviggen Sacristimuren och banade sig derifrån åter väg ut i det fria. Både tornet och kyrkan äro illa åtgångna med sina remnade väggar. Beklagligt emellertid, att kyrkorna här i trakten sakna åsk