En annan engelsman hördes i går i utställningsbyggnaden likaledes förundra sig öfver att man ej gjort något för att sprida kännedom om utställningen i England. Han var öfvertygad, att då de många engelsmän, som göra resor sommartiden, i år hvarken kunna vänta tre nad i Tyskland, Schweitz eller MHalien samt merändels redan känna Frankrike utantill, så skulle många af dem gerna ha rest till Sverge om de vetat alt der varit någonting extra alt se. j Om nu ock kan sägas att utställningens bestyrelse, som aildeles vegennyttigt offrat myckeu dyrbar tid, och dess sekreterare ha haft för mycket annat att tänka på, för att hinna göra nägot för att locka folk till expositiopen, så kau deråmot icke samma ursäkt anudragas af de svenska beskickningarne i utlandet, hvilka ärligen hvardera i de större hufvudstäderna kosta oss 50 till 100 tusen riksdaler, utan att göra Sverge för två styfver nytta. De borde väl åv minstone kunnat orka tänka på att skrifva ett par uppsatser hvardera om denna sak och sända dem in till tidningar på platsen. Mot många utställare måste anmärkas säsom ett stort fel, lika -kadligt för dem sjelfva som för utställningen, att de icke uppgifvit priserna på de utställda artiklarne och hvar sådana kunna få köpas. Det är obegripligt hur folk kan vara så tanklosa och tro att de skela kuuna få sälja något, när de sända profver utan pris. Vilse icke heller huru det skall vara möjligt för juryerna avt inlåta sig i bedömande af en mängd artiklar, som sakna prisuppgift. Om det stär två skåp bredvid hvarandra af olika tillverkare och pris ej finns uppgifvet på någotdera, eller blott på det ena, huru vill en juryman då väl med godt samvete tilldöma det eua eller audra pris? Förtjenusten beror ju väsentligen på till hvad pris tillverkaren vill sälja skåpet. Om den ene t. ex. vill hafva 500 rdr för sitt, men den andre blott begär 250, så äro skåpen icke sins emellan jemnförlige, ty det faller af sig sjelfi att det har kunnat nedläggas mycket mera arbete på det dyrare. Medtäflaren skulle ju myc: ket väl ha kunnat uppställa ewt lika bra, eller ännu bättre arbetadt skåp, om han haft för alsigt att taga 500 rdr för det. Det finns artiklar som möjligen skulle kuzna blifva föremål för export, men detta beror hulvudsakligen af deras pris. Om en utländuing ser en sådan artikel och vill spekulera på den — tror man att han uppehåller sig här en vecka eller fjorton dagar för att brefvexla med tillverkaren om den saken? Nej, är det em man som har något för affär, så kastar han i vanligaste fallet icke bort en tanke på saken, när han ej genast finner den vasendtligaste upplysningen. — Också ha vi hört af personer som vistats alla dagar oafbrutet i palatset, att många utländningar beklagat sig öfver eller till och med hånat sådana utställares ringa insigt om sin egen fördel. Persoher som besöka utställningen för att söka hvar de skola få för billigaste priset, vid lika godhet, fabrikater som de vilja handla med, blifva ofta sorgligt bedragna, då kanske icke mer än en eller två utställare af en vara hafva lemnat upplysning om hvad den gäller, Den nu öfverklagade bristen har centralkomiten sökt förekomma genora uppmaningar till utställarne att uppgifva priserna å artiklarne; desto större är säledes de okloka utställarnes fel både mot dem sjelfva och mot allmänheten. Slutligen hemställes till öfverintendents-embetet, eller hvem som har inseendet öfver Carl XIII:s torg, att det må låta hålla promenaden i snyggt och städadt skick, fri från stenar, grenar, qvistar och smuts, åtminstone under expositionstiden, så att alla Stockholmare må slippa att skämmas för alla resaude.