re er rer AR ade honom på landsvägen, hållande de bäda bästarne i tygilarne. — Herr ehevalier, sade han, stäng porten, men slick icke lampan. Om de märka av det Avser i ett foaster, tro de att det tines mencniskor i huset... De förspilla då tid på att sid in porten, och derigenom tå vi förSprang Rol ejorde såsom Jakob tillsade konow att göra. bBerjenuten återlog: — Sätt er upp i sadeln, herr c skall jag stödja henues nåd under viden och sedan lyfta heune upp till er. Sedan de tre personverua blifvit placerade på hästryggen, sade Jakob: — Nu i sporrsträck, herr chevalier!. I sporrsträck!... Men först luta er fram och Rolf lyssnade. Han hörde ett doft buller som närmade sig alltmer och mer från Bougival-sidan. De olikartade ljuden at rullande aller, så tu hö ide hästar och vapen som viguskjul, galoppera slogos mot andra föremil, t träffade haus Öörur. — Hör ui? frågade Jakob? — Ja. — Jag skall sedan förslara allt... Nu ge vi oss wtaf. Rolt och hans betjent sporrade sina hästar oeh aflägsnade sig hastigt. Då de ridit ou brutet framåt omkrivg eu halftimma, befuuno de sig helt nära det berg, vid hvars fot Saiuv Germain är beläg På högra sidan hade de fortfuraude Seineflodeu och på den veustra brynet af en vidsväckt skog, hvilken nu är alldeles borta. — 0! hvad jag mår illa! suckade Johanna!