Dagens Nyheter – 21 juni 1866, sida 2

SR ne er ee SS ere nn re falla på denna hand; men hon vari deta ögonblick så inatt, aut hön icke förmådde göra den miusta rörelse. Några minuter förgingo sälunda. Herr Trewmblayes bjorta var beklämdt; han kunde icke yttra ett enda ord; och för öfriet skulle Juhauna, hvilkens kratter voro alldels uttömda, ej ha egt styrka nog att underkålla ett samtal. Ljudet af en galopperande häst lit åter höra sig. Det var Jakob, som kom tillbaka. Rol tog lampan och gick ned för att öppna porten ät stora landsväge XXI. Flykten. Just då porten guisslande vände sig på sina rostiga gåänejern, hoppade Jakob af hästen. — Låt oss uda härifrån, chev: er, och det genast! ropade hau; det är den gode Guden som velat att ni skulle behöfva skicka mig dit bort... lvad är då på förde? frågade Rolf förvånad. — Icke ett ord!... icke en fråga! ... Spring upp, hemta ned hennes nåd, och låt oss sedan stiga till häst och fly Den befallande ton, hvari betjenten tilltalade sin husbonde, bevisade bättre än alla förklaringar, att faran var öfverbängande. Rolf frågade icke mera; ban lydde. Med tre språug var han upplör trappan och inne i Johannas rum. Han tog den unga qvinnan i sina armar och ilade ned med den lätta bördan. Jakob vän