Dagens Nyheter – 21 juni 1866, sida 2

na rr KE sara ERROR AE Anmärknipgar rörande industriutställningen. Man har med skäl gifvit lifligt erkännande ät de stora tförtjenster alla vederbörande hafva om utställulugens vackra anorduaude; men man kan å andra sidan icke underlåta att framställa ätskilliga aumärknivgar Om att somligt är bedrölligt försummadt. Lyckligtvis kan det änuu till eu del bjelpas. Ceutralkomiten — eller förvaltnings-utskottet, bvilkeudera det nu vara må, synes ej vänka mycket på att sköta utställningen såsom affär. Den tyckes ej inse i huru bog grad den behöfver publicitetens bjelp för att iå talrika besök — och med ringa besök år ju utställningens åndarmäl vill stor del förfeladi. Flere tidningar hafva redan anmärkt huruledes vederbörande ieke hade nog omtanka att bereda eu lämplig plats ät tidningsreferenterne vid utställuingens öppnande. Nyttan och nödvändigheten af en sådan åtgärd är så insedd och erkänd af alla andra som gifva något slags olfeutliga förevisningar och ej balva något slags offentlig fuliimakt eller konstitutorial, att de aldrig förswmma, utan tvärtom nära nog i första rummet lemna de bästa platser åt tidningarnes referenter. Detta borde väl knappt kunna vara alldeles obekant för utställningens bestyrelse, och den borde väl ha kuunat inse att de enskilta förevisarne, teatrarne och dylikt så godt förstå sitt iutresse, att det varit skäl att följa deras exempel. Men tvärtom ningsbestyrelsen derhän att den icke ens sände inträdesbijetwer för tidvingarnes referenter, utan det lärer vara eu enskild ledamot af centralkoraiteu, som tidningarne hafva att tacka för att de erböllo biljetter ät siva referenter. (Deremot har centralkomitten lemuat en permanent biljett, ställd på viss person, till tidningarne.) Landsortspressen tyckes bestyrelsen ej hafva kastat en tanke åt. Det hade varit ett klokt drag al bestyrelsen om den sändt inbjudningar till ätminstone alla de större landsortstidningarne. En tidningsredaktör är icke mer än andra menniskor otillgänglig för uppmärksamheter.: Aunu flere tidningar i landsorten, än som redan gjort det, skulle på denna inbjudning bafva säudt referenter hit eller förskaffat sig särskilta korrespondenter här för att beskrifva utställningen. Och ju mera allmänheten i landsortea fålt läsa derom, desto mera skulle den ha känt sig lockad att se den, och desto flere besökande skulle ha hbhitkommit och hemtat nytta och nöje al deu utställning man gjort sig så myckeu möda och Kostnad tör. Annu vida mera bar bestyrelsen försummat utställningens iutressen i sitt förhållande till utlandet. Manu har här inbillat sig att få se en massa utläudningar. Men bestyrelsen har nästan ingenting gjort för att locka hit dem. Bestyrelsen borde ha lätit skrifva och införa i de större utländska tidningarne underrättelser om utställningen och vägledningar för resande. Det skulle då ieke kunnat inträffa hvad som just nu timat: med en ängbåt ankom hit en engelsman, sänd af tidningen Zönes till Petersburg säsom korrespondent. Då han straxt efter ankomsten till Skeppsbron skulle gå ombord på det fartyg, som skulle oförtötfvadt föra honom till Finland, blef han varse utställningsbyggnaden. — lHvad är detta för en grann byggnad? Ni ha väl icke eu exposiuion här. — Jo, svarade man honom, det ha vi visst — en stor skandinavisk expostion. — Ja det är rätt ledsamt att vi icke veta af det i Eugland. Om man meddelat Times upplysuingar derom, skulle de utan tvifvel ha blifvit införda der, och rätt många engelsmån skulle ha kommit. Nu har jag ej mer än en timme att vara här, men jag skall gå dit en stund, och derefter genast atsända ett bref till Times hufvudredaktör men underrättelse Qm saken. Så här får en tillfällighet och en enskild persous välvilja till någou del godtgöra hvad centralkomittu felat.