på tre dagar... sedan den stund då ade din boning... har jag icke förnågon föda. --Åh! olyckliga barn! utropade Rolf i det slog sig för pannan och lade Johanna tillpå sängen. Dorefter fattade han den lilla lampa, som vopiyste rummet, skyndade ut i den långa korgdoren, Öppnade etww fönster, som vette åt trädgården, och ropade till Jakob, hvilken redan var förvånad och nästan förskräckt öfver sin husbondes långa frånvaro: — Stig till häst, rid i sporrsträck till närmsta hus, bulta på porten tills man vaknar, bjud gar, så mycket penningar du har på dig, bröd och en butelj via, — och om vill öppna för dig, om man icke vill hvad du ber att få köpa, slå in porten tag med väld, hvad man vägrar dig... gäller det aut rädda ett menniskolif... la dig och spräng hästen, om så behöfves! — Jag lyder, herr chevalier, jag lyder! svarede Jakob, som redan sprang, så fort haus ben förmådde, genom trädgården. En minut sednare hörde Rolf en häst uti vild galopp aflägsua sig i riktning åt Rougival. Ilerr Tremblayve gick då tillbaka till Johanna. Det stacsars barnet tycktes vara afsvimnadt, och det var med möda Rolf kunde höra att hon andades, ehuru han lutade sitt öra nära iutill hen nes mun. Heunes. ögonlock voro tillslutna, och hon sar ännu blekare nu, än då Rolt första ängen som in till heune. Han föll åter på knä invid bädden och kysste den unga qvinnaäns haud. Johanna kände en brännbet tår