Hvarjehanda N yheter. Deri läg det! Entusiasmen för Adeline Patti, som rådt under de fyra månader hon upptradt på italienska operan i Paris, nådde sin höjdpunkt vid hennes afskedsföreställning. En mängd menniskor stodo samlade för att se henne stiga upp i vagnen, och då hon händelsevis tappade sin näsduk, sprungo herrarne fram likt galningar för att taga upp den. Det lyokades en gatpojke att få fatt i den, och nu började en verklig auktion. Slutligen blef näsduken såld för 300 franes. — Trehundra francs for en näsduk! Det är alldeles för mycket, äfven om näsduken är Pattis!, yttrade härvid en af de kringståcnde till den lycklige egaren! — Ja, men den är begagnad! svarade tillbedjaren med stolthet. En öfvertygad valman. Då deö berömde tngelske parlamentsledamoten Iavard första gången framställde sig som kandidat för sina medborgare sade en af valmännen honom rent ut, att han ej ämnade rösta på honom. — Hvarför det? frågade Layard. — Emedan ni icke är evgelsman. — Ni bedrar er; jag är eugelsman som ni. — Det är falskt; ni är fransman! — Jag säger er än en gång ats ni bedrar er. Jag är född i Frankrike, det är sannt, men af engelska föräldrar; jag är således engelanan. Och då valmannen icke syntes öfvertygad cm riktigheten af detta räsonnemang, fortsatte Layard sin argumentation sålunda: Ni tviflar ännu, och ni framhärdar i ert påstående att jag är engelsman? Således, om jag vore född i ett stall, skulle ni då säga att jag vore en häst? -— Allright! nihar rätt! utropade valmannen, krossad af denna logik. Och han röstade på Layard. 4 Va otakt 1 SE Art ntt ER tenn ED Lr