nda att han återvände till värdshuset Kung Salomo. IHan gjorde sig igenkänd af Samuel och frågade honom detsamma hvarom han frågat alla andra. Samuel kunde icke lemna den minsta upplysning om Johanna. Polisen hade upptäckt den hemliga gången som ledde till de vises rum och med anledning deraf anställt noggrann visitation i värdshuset. Vi behöfva icke tillägga at polisen hade ingenting för sin möda. Om aftonen den andra dagen sade Rolf till Jakob, då han kom hem till sin boning vid Croissantgatan, uttröttad och nedslagen öfver den motgåug han rönt: Vi kunna ej fortfara att lefva på det här viset... Det är hundra gånger bättre att dö genast än att utstå sådana qval, som jag under dessa två dagar lidit... Jag tror mig ha funnit ett medel att göra slut på dem... — Och detta medel, herr chevalier? — Du skall få veta det; men för ögonblirket ha vi annat att t nka på... Rolf öppnade penningpåsen och uppräknade femtio louisdorer. — Tag dessa pengar, sade ban till Jakob. Denne tog emot de femtio louisdorerna och frågade: — Ilvad skall jag göra med dessa? — Vet du om edet finns någon här i trakten som hyr ut hästar? — Ja, herr chevalier, — Hvar? — Vid Grange-Bateliore-gatan. — Gå till denna hyrkusk, gif honom den penningsumma i pant, som jag nu lemnat dig, och säg åt honom att han låter sadla de två