skulle derigenom alltid ha blifvit upptäckt och förlorat friheten, com var grundvilkoret för att han skulle kunna änuuv en, gång bli förenad med: den han sökte. För öfrigt, hvilken rättighet hade han att återfordra Johanna al Chambard? Ilon hade ju blifvit på det nedrigaste sätt bedragen af honom och så länge hans hustru lefde, kunde han icke skänka henne upprättelse. Et yttrande af den unga qvinnan, hvilket Jakob ordagrannt upprepat för honom, ljöd beständigt i hans öron och kom hans hjerta att våldsamt klappa af oro och rörelse. — Kanske är det så att jag icke vet allt! Kanske herr chevaliern är död och nådig frun också ämnar dö, hade Jakob utropat. Och Johanna hade svarat: Vödre han död, skulle jag kunna lefva. Således tänkte Johanna på att dö, således var det icke omöjligt att hon redan upphört att lefva, medan Rolf sökte utgrunda genom hvilka medel han skulle upptäcka hennes vistelseort! Förgäfves bemödade sig den unge mannen att slå denna rysliga tanke ifrån sig — den återkom oupphörligt och slutade med att göra honom förvirrad. — Om denna overksamhet fortfar en timma till, sade Rolf till sig sjelf, blir jag tokig, det känner jag på mig! Och för avt undvika denna nya olycka, hvaraf han ansåg sig hotas, beslöt han genast sätta sig i verksamhet. Men som han icke hade den minsta ledtråd att följa, måste hau öfverlemna allt åt slumpen. Ingen menniska — härom torde de flesta läsare vara med oss ense — kan befinna sig uti en mera förtviflad belägenhet än vår hjelte vid detta tillfälle.