KIA EN BM FREE SSR ETS RE Utrikes-N Tyh eter. Italienska och österrikiska armöerna skildr af en italienare). Italieneka a: n är ännu e fullt stridsFärdig, ehuru den redan står inför ficuden. Man bar helt enkelt närmat sig fienden, slutit sig närmare tillsammans och satt sig i ständ att vara på ort och ställe då signalen gifves, man studerar lerrö n och yänier soldaten att betrakla den ur svarssyupunkt. Man vänjer soldaten också vid sina vapen, siua auförare, de nya vanorna och de förestående händelserna. Man bildar på en gång manskap och arme. -200,000 äro redan i ordning, och denna nya arme är jemngod med hvilken annau som helst. Med undantag af rekryterna ha alla italienska soldaler redan varit i elden, somliga under 1859 års krig, andra 1860 och de öfriga mot röfvarskarorna; alla hade sett ett gevär sänkas emot dem, riktas och affyras; kulan har flusit fram men icke träffat; de ha förblifvit friska och oskadda. Således träffa ieke alla kulor, och derföre framåt! På denna erfarenhet bygger soldaten sin förtröstan. Unuderoificerarne, som nästan alla utgått från militärskolan, äro i politiskt afseende ganska längt komna, ultra-italienare, och väl hemmasladde i sitt yrkes hjelpvetenskaper. Kapitenerna ha nästan alla luktat krutrök och, lvad mera är, sjelistäudigt och på eget ansvar kommenuderat en trupp, och detta bar man de sista fem ärens röfvareväsen att tacka för. De ha alla vunnit i skarp blick, takt, ögoublicklig ingitvelse och rådighet i oförutsedda ögonblick; i följd deraf äro de -limpliga att taga befälvt öfver bataljoner och regementen, en egenskap som i så hög grad utmärker franska armens officerare. De högre otficerarnes bröst äro be täckta med medaljer och orånar, som de tillkämpat sig i fält och icke bockat sig till i konungens audieusrum. Armeens ingenlörwupper s.å på höjden af vår tids kunskaper och i jemubredd med sina kamrater i hvilken ewopeisk arme som helst. Intendeuturen är ut märkt. Italienska armen är ung och man kan lätt räkna de officerare som äro öfver 40 år gumla. Den är dertill helt och hållet italiensk och der finnes icke något företräde för adelsm n. Konusgen och hans barn äro soldater och sätte sina lif på spel likasom aila andra. Sådant skulle lifva soldaterna, om icke ungdom, äregirighet och entusiasm ändå sporrade dem. Den italienske soldaten är fast, välbyggd ock vig; hans blod svaliar och inverkar lätt på nerverna. Han är måttlig, lätt tillfredsställa och lär med ett stycke bröd och en kluni i räds vatten marseherar han om det be öfs rrän morgon till afvon. Med nagra vän liga ord, litet dramatisk effekt från beföihafvarens sida och godt kamraiskap, :å kan man NEN 4