Dagens Nyheter – 19 juni 1866, sida 2

förfluten tids mod, men hanudterade af personer med styrka och öfning voro de synuerl gen fruktansvärda. — Kamrat, sade Jakob, jag vill bedja dig om en gunst. — Säg ut hvad du önskar, min vän. — Nåväl, kamrat, låt mig slippa halla dig du. när vi äro ensamma. Ar du mycket augeläg anhäl au beviljad? — OO, ja!. .. mer än du någonsin kan tänka. — Nåväl, jag ger med mig, men på ett en om att få denna vilkor .. — lNHvilket då? — Det är att du, när vi befiuna 033 på gatan eller ett ofte ställe, med ett ord öfverallt der det är möjligt att någon hör oss, tilltalar mig i mycket mera trygg och bestämd ton än du nu gör... Det kan till och med inte skada, om du iblaud visar dig litet butter och uppblandar ditt tal med ett eller anuat kraftutryck... — Karnrat, var lugn, du skall bli nöjd, sade Jakob nästan barskt. Derpå tillade han: Herr ehevalier, det är ju så der det skall ast så der... Men nu skola vi skynitt vi komma härifrån så fort som — Jag tycker, vi äro färdiga nu... -— ÅAunu ieke fullkomligt. — lvad återstår oss då ännu att göra? Du skall få se straxt... Oppua det sista skåpet på höger haud ... det som stär der borta 1 hörnev... Är det detta herr ehevalieru menar? — Ja... Hvad fianer du för saker deri?