Dagens Nyheter – 19 juni 1866, sida 1

— Herr chevaliern kan vara fullkomligt lugn, jag skall icke glömma bort ett enda. ord, svarade Jakob, — Nåväl, till en början och till. dess du erhåller andra order, gör mig det nöjet att icke jemt och ständigt kalla mig herr chevaliern ..-. — Huru skall jag då titulera herr che: valiern? — Kalla mig kamrat... — Kamrat? — Ja... Det är kort och enkelt, som du sjelf finner .. — Ja visst, herr chevalier... — Hvad är det jag hör? — Ja visst, kamrat ,.. Ack! herr chevalier, den befallning herr ehevaliern nu gifvit mig tyckes vara mycket lätt att åtlyda, och dock har jag aldrig haft så svårt som nu att göra hvad min husbonde tillsäger mig... — Du förstår emellertid att det är nödvändigt... Jag är nu icke adelsman... vi äro två veteraner, två likar. Men om du titulerar mig såsom vanligt, kan du lika gerna ställa dig på ett tak och skrika att jag ieke är den jag synes vara. — Jag inser detta fullkomligt, kamrat, och jag lofvar att m icke skall blifva förrådd genom mitt förvållande. hm Detta är godt och väl; men det är icke allt. — Hvad mera har ni att befalla? — Det är icke nog med att du talar förtroligt till mig! du måste äfven kalla mig för du — Kalla herr chevaliern för du... d. v. s kalla er, kamrat, för du! utropade Jakob. Deg skulle jag aldrig kunnal :