Dagens Nyheter – 19 juni 1866, sida 1

Ingen aktör på den tiden skulle bättre än han ha kunnat i hast förvandla sitt ansigte till en gubbfysionomi. Han beslöt nu att gifva sig och Jakob utseende af att vara ett par af dessa ålderstigna krigsbussar med half sold, som icke tillhöra någon viss kår, hvilkas drägt utgöra en blandning af militärens och borgarens, vch som ännu på gamla dagar bibehålla en martialisk min, hållning och gång. Denna förklädnad, genom hvilken de naturligtvis alltid måste blifva oigenkänliga, hade det goda med sig att de kunde bära vapen utan att ådraga sig uppmärksamhet. Inom några minuter och genom användande af en vätska, som förvarades uti en med etikett försedd flaska, gaf Rolf sig sjelf och sin betjent en sådan mörk ansigtsfärg, som soldater vanligen hafva, hvilka under krigståg varit utsatta för sol, vindar och regn. Långa gråa och uppåtvridna mustascher fästades vid öfverläpparne, ögoubrynen gjordes tjockare och några fåror anbragtes å kinderna. Sedan de fått hvarsin peruk på hufvudet, återstod intet anuat än att byta om kläder. Blåa uniformsrockar af gammalmodig snitt, gråa byxor, svarta damaskor, som gingo ett stycke öfver knäen, slitna hattar med nötta galoner, hvilka voro neddragna öfver det bögra örat, fulländade förvandlingen. — Herr chevalier, utropade Jakob i det han betraktade sin husbonde, om jag mött er på gatan, så der utstyrd, skulle jag inte ha känt igen er, äfven om jag kunnat rädda ert och mitt eget lif genom att säga hvem ni var. — Just så skall det vara, sade Rolf.... Hör mig nu och lägg på minnet hvad jag yttrar.