Dagens Nyheter – 19 juni 1866, sida 1

— Må Gud stå oss bil — Låt oss skynda att komma härifrån .... Det ser ut som jag vore fri, men jag är det i sjelfva verket icke .... Huset är omgifvet äf spioner ... — Huru skola vi då bete oss? — Det är i hög grad sannolikt att dessa spioner icke känna till den hemliga gång som leder till de vises rum. Vi begifva oss härifrån den vägen och komma då ut på Cherche-Midigatan. Skulle händelsen göra att någon af derh som bevaka mig förirrat sig dit, böra vi alltid undgå hans uppmärksamhet genom att vara väl förklädda... Dessutom taga vi vapen med oss och olycklig den som vill bemäktiga sig min person!.. Jag svär vid min heder att lefvande skola de icke taga mig! oo— Och jag, herr chevalier, sade Jakob, jag svär också att låta döda mig, innan ni blir tagen till fånga. — Gå du, min vän, och öppna dörren till den hemliga gången, medan jag besöker min sängkammare, som jag aldrig mera får återse... Jakob lydde. Rolf trädde ensam in i det rum der han varit så lycklig. — Besynnerligt! De mest förhärdade själar, de kallaste hjertan smälta i smärtans eld likasom vax vid en ljuslåga... Rolf som knappt trodde på Gud, Rolf som icke läst en bön sedan den dag då han, förjagad från slottet Tremblaye af sin fosterfars lagliga arfvingar, låg på knä bredvid markis Reginalds graf — Rolf bad Gud att han skulle återgifva honom hans älskade Johanna. Sedan knäföll han invid den öfvergifna bilden, samt betäckte med kyssar och tårar den kudde, mot hvilken Johannas tjusande hufvud så många nätter hvilat,