Dagens Nyheter – 18 juni 1866, sida 2

e — hon var fullkomligt svart— Jag vet ick klädd och maskerad -— Hvem har släppt in henne? oo Jag. — Hvad sade hon? — Att hon kom ifrån Palais Roval, att ni var på Bastiljen, och att det för er räddning oublicket tick träffa var nödvändigt att bov på hennes nåd. — Och då? Då taiade jeg om för hennes nåd att ett främmande fruntimmer sökte henne i att angeläget ärende. Hennes nåd mottog damen i österländska salongen, hvarefter hon stängde dörren. 2 varade samtalet? dedels timma ungefär. ..: Efter några minuter tyckte jag mig höra suckar och snyftning Derefter utropade hennes nåd: ålen, det är omöjligt! och det främmande fruu35 röst, som jag tyckte mig höra, svarade: Se här beviset! Då började snyltningarne ånyo ... en plötslig tystnad inträdde... dörren öppnades och den okända kom ut, alltjemt maskerad, och sade till hennes nåd, i det hou gick förbi mig: Farväl, Johanna Uhambard!.. Per efter allägsnade hon sig. Ack, da djofvulens afkomma, mumlade Lol, som mycket insåg hvem den freinmande var. Ahl skändliga Venus!... Nedriga Autonia!! Måtte uti dina ådror finnas blod tillräckligt till att betala alla de lidanden du till fö tim at mig! — Förl stämma. Jakob återtog: t, sade han till Jakob med bruten tl,