Äfventyraren. Roman af förf. till ;Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. Af) — Nåväl, chevalier, sade han derefter, nåväl, har ni fattat ert beslut? — Ja, nådig herre, svarade Rolf, i det han upplyftade hufvudet. — Ni har noga öfvervägt skälen för och emot de båda alternativerna, Bastiljen eller England? — Ja, ers höghet. — Och hvilketdera väljer ni? — England, nådig herre... Philip kunde icke återhålla en åtbörd af glädje. — Ni har gjort ett klokt val, sade han, men är det säkert att detta val ej grundar sig på något tyst förbehåll, och att ni inte ångrar detsamma, så snart ni kommit på fri fot? — Fullkomligt säkert, nådig herre ..: — År ni ärelysten, chevalier? — Så mycket som en menniska kan vara det. — Nåväl, jag skall befrämja er lycka, och om ni, hvilket är ganska troligt, kommer att visa skicklighet i ert nya kall, skall ni gå långt, det lofvar jag ... — Jag kan icke nor tacka ers kungl. höghet för den godhet, hvarmed jag utan förskyllan öfverhopas. . . — Ni skall straxt bli fri, chevalier..: Jag har blott en fordran som ni först måste uppfylla ;.