Dagens Nyheter – 18 juni 1866, sida 1

— Det är val icke mitt fel att jag råkade vara gift, när jag sammanträffade med Johanna ... Jag älskar henne af hela min själ, och om djefvulen ville bevisa mig den utmärkta nåden avt befria mig från min första hustru, skulle oförtöfvadt en verklig vigsel ersätta den komedi som egde rum i ert kapell. Och detta — vi försäkra det — var ett fullkomligt sannt uttryck af Rolfs tenke. — Nej, vår hjelte hade icke ens under en hundradedels sekund tänkt förvärfva sig friheten genom att lemna åt förnedring den qvinna, han höll kär. Men medan regenten framställde sitt cyniska förslag, hade han sagt till sig sjelf att han, kosta hvad det ville, måste undvika att bli inspärrad på Bastiljen, hvars portar nästan aldrig öppnades för den, hvilken en gång såsom fånge trädt inom detsamma. Han måste narra Philip, hålla sig gömd ett par dgar t. ex. på slottet Baume, som var en mycket lämplig tillflyktsort för efterspanade personer, derefter lemna Frankrike för alltid och i främmande land njuta kärlekens lycka. Men ullt detta kunde förverkligas om han endast finge vara fii i wå timmar. Nåväl — besynnerliga slump!... obegripliga nyck af ödet! — dessa två timmar gaf Philip honom. Dervid fordrade han visserligen att Rolf med ed skulle förbinda sig att icke fly, och Rolf svor — vid sin adelsmannaiära. Naturligtvis var denna ed icke bindande för tjufskyttens son, och hertigen af Orleans blef nu, såsom vid flera föregående tillfällen, lurad. Sedan Rolf återfått sin värja af polistjenstemannen och tackat Philip för det öfverseende, hvarmed han blifvit behandlad, fick han vänta