) Häri synas hrr stadsfullmäktige i flere af våra svenska städer kunna spegla sig. Några betraktelser öfver modedockor och moder. (Evas älskvärda döttrar vördsamt tillegnade.) eDet sköna tillhör de sköna — säger Shaker speare. — Qwvinnorna ha en medfödd smak för allt som är vackert, elegant, lysande och dyr bart, — det är denna sak vi ha att tacka tör industriens och konsternas stora framsteg. Men oberäknadt qvinnornas medfödda smak för juveler, dyrbara tyger och alla slags prydnader, fästa de vissa ideer vid åtskilliga drägter, hvilka på ett märkvärdigt sätt af denna smak göra en verklig passion. Qvinnorna mottaga ännu i de flesta fall allt af männen, männen gifva åt qvinnorna derför att de älska dem, och de älska dem derföre att de finna dem intagande. En smyckad qvinna är således icke blott en qvinna som vet sin skönhet ökad genom denna lyx; hon är huronen som bär hårflätor fästade vid sin gördel, vittnande om antalet af sina segrar; hon är militären, paradklädd med epåletter och stjerna. Man inför en shawl, ett tyg, en diamant, hvars verkliga skönhet gifver deråt ett högt värde. Hvem skall denna shawl komma att. tillhöra? hvem detta tyg? hvem denna diamant? Frågan är lätt att besvara, då klädningar, shawlar och diamanter äro nästan de enda belöningar samhället tillåter en qvinna att emottaga, emedan detta är nära nog den enda hon kan hoppas, emedan detta är det enda pris, den enda lycka, den enda utmärkelse som man med rigtig förkärlek framhållit för henne allt från hennes barndom, när man sade: cOm du är snäll, skall du få taga på dig din nya klädning. Toiletten är det som mest sysselsätter de flesta qvinnor och utgör en stor dels enda sysselsättning; följden af nästan alla tilldragelser i en qvinnas lif blir en ny klädning, såvida till och med en ny klädning icke är orsaken till en tilldragelse. Klädningarne utmärka qvinnans tidräkning! t. ex. när hände det eller det? — Jo, låt mig se, jo, det var nyss efter sedan jag fått min gredelina sammetsklädning, eller straxt innan jag köpte min blommiga sidenklädning. För mera bestämda data kan ni få höra: sförsta gången Nan såg mig, bar jag blå klädning. Ifall man nu ej precis gifter sig för att få bära bruddrägten, så kan ni vara öfvertygad om att tanken derpå ej så litet ingår i tanken på giftermål. Mången äkta man hade aldrig fån ja, om icke, ja, hvad vet jag? — men man kan ju icke få bära slöjan och myrtenkransev, som klär så väl, utan avi gifta sig, och för au gifta sig fordras en man. Man tar honom durföre med som ett oundvikligt bihang. Mången skulle föredraga att stå brud utan man, men det brukas icke. Man anförtror sin lycka, hela sitt återstående lif åt en nästan okärd meuniska; man inträder i nya pligter, vida allvarsammare än de man hittills haft; man skall lemna det hus, der man är född, och sina föraldrar, der man vuxit upp. Nå väl! allt detta försvinner eller träder åtminstone betydligt i bakgrunden för bestyret med förberedelserna till bruddrägten. Man förlorar en nära slägtiug; sorgen är djup men den lindras snart genom omsorgerna för sorgdrägten, och man frågar knappt en timma derefter, med tårar i ögonen: månne det brukas volanger på sorgklädningar; huru betygar man i år sin sorg; man mäste fara till manufakturisten, modisten, sömmerskan m. fl. Sedan detta iändtligen är gjordt, återstår iugen annan sorg, än om hatten möjligen skulle bli något mindre eller större än modet föreskrifver, eller klädningen icke skall komma att sitta väl. Men det har ingen fara, sådant inträffar icke numera. Ni gör en visit hos er vän: — Ack, ni har förlorat er kusin, det var en förskräcklig händelse. — Det var en förtjusande hatt — — hon var så ung... har fru V. gjort den? — Ja, sedan tre år gör hon mina battar. — Den klär er förträffligt. Jag deltar mycket i er djupa sorg. — Ack, jag älskade henne som en syster, det kommer att bli mycket tomt efter henne. — Hvad tycker ni om det här tyget? — Det är beundransvärdt; hvar har ni fått det? — Hos Herr N:.. hon efterlemnar två små barn. Ni tar afsked och er vän afundas er, hon skulle gerna förlora någon slägting för att få ha nöjet bära en sådan hatt och eu sådan klädning, och hon säger till sig sjelf: — Så snart jag får sorg, skall jag gå till Herr N. Hon Ietar i sitt minne genom hela sin slägt efter hvem som kan vara nog gammal eller atnalliae föns aft Ito. ll annA—