Dagens Nyheter – 16 juni 1866, sida 2

icke allenast fel utan äfven de motiver, om föranledt er att begå dem, och jag har funnit eu mängd förmildrande omständigheter. Regenten tystnade nu. Rolf hade hört hvad han sagt, men förstod icke ett ord deraf, och ban nKästan trodde drömma. Det var ju gst besynnorligt avt Pbilip af Orleaus talade till försvar för den, som på ett så svårt sätt förolämpat honom. Furstar likna andra menniskor derutinna vu att de icke gerna förlåta dem, som roat sig på deras bekostnad. Rolf hale behandiat Poilip såsom en narr, och dock sökte denne så mycket som möjligt förringa hans fel, för av få en antaglig förevändning till alt förlåta honom. Härunder var bestämdt en snara utlagd. Rolf tänkte detsamma, och det uröjde icke länge, innan han fann sin: förmodan besaunad. : — Ja, fortfor regenten, ni har gått obetänksamt twllväga cch icke besinnat att en handling, som i vanliga fall ej är synnerligen straffvärd, denna gåvg blifvit det derigenom att den person ui förnärmat är rikets regent och represenlerar konungavärdigheten, hvilken således äfven blifvit förnärmad... Ni har velat bi en rival mina gunst, pi har velat störta en qvinna, som jag i går kallade Antonia Verdi, men i dag fru Tremblaye ... Ni bar för detta ändabegagnat sällsamma medel, som slumpen ställt till ert förfogande, och ni har trott er dertill... Allt detta är ju sannt, horr Tremblayce? — Allt sannt, nådig herre, geumälde Rolf. — Ni huru långt min välvilja för er sträcker sig, återtog Philip, och ni förvanar er