Dagens Nyheter – 16 juni 1866, sida 2

SPP VVE IS) MIRI N MV LU MES Är den nuvarande affärskrisen snart öfvergående? Denna fråga är en ibland dem som nu allra mest sysselsätta den allmänna uppmärksamheven och hos flertalet sjelfmant gör sig pämint. Vi tro det derföre vara af intresse alt meddela, hvad en erfaren man derom skrifver i ett bref af den 7 dennes från London, derifrån de sednäste stora falissementerna spridt sina verkningar 1 mer eller mindre mån äfven till den öfriga affärsverlden. Man hör det ofta sägas, heter det i detta bref, vatt den närvarande penninge krisen eudast är en kreditaffär. Handeln säger man, är sund nog, men misstroendet har skadat äfven de soldaste. Spekulanter ha sammanrotat sig att störta älven solventa inrävtniugar, Eu allmän förvillese råder ock, att det finnes för litet klingande mynt i landet, och att detta är orsaken till det onda. Enligt en beräkning, som torde komma sanningen så nära som möjligt, hafva aktier och andra värdepapper undergått en förminskning i värde, och således en förlust som kan sammanräknas till ett belopp af 150 millioner pund st. (2,700 millioner rdr rmt), och likväl dåra de sig ännu med den föreställningen, att verkningarna af en så förfärlig förlust skola kunna afbjelpas genom tillverkning af några få millioner sedjr eller införandet af några kaggar med guld. lugenmting är bedrägligare än en sådan tro. Sauna förhålandet är, at millionerna blifvit fästade 1 indnstriföretay som ej kunnat bära sig och i ruinösa havdelsspekulationer. Andra hundra millioner ha på de sista femton åren ödslats bort i orimliga utgiter för krigsanstalter och försvarsmateriel bäde i Europa och Amerika. På detta sätt ha behälluivgorua af många års möda och flit blifvit förslösade på helt och hället ofruktbara och ogagneliga föremål; denna galensgap har såsom en smitta genomgått nästan alla länder både i offentliga och enskilda företag; och I:kval finnas de som vänta att den ekonomiska helsan inom kort skall vara återställd bara man ser glad ut sjelf, och icke vill se sakerna utom sig för mycket i svart. Många bland desse, som likväl vilja anses för kloka affärsmän, förvexla bytesmedlen — klingande mynt och sedlar, med den verkliga kärnan af rikedom och kapital. Ja, man har till och med fått se tidningen Times råda till utfärdande af en serie räntebärande obligationer såsom ett botemedel emot bristen på verkligt belånbara kapitaler. Hvarifrån kommer då egentligen bristen? Detta är här nyss antydt. Det är icke ifrån bristen på guld i verldsmarknaden, utan från bristen på förmåga att qvarhålla denna valuta. Ingen tillverkning af sedlar eller obligationer eller blott import af klingande mynt, utan endast flit och arbete och sparsamhet kan återföra de bortslösade millionerna. En nations rikedom består icke i beloppet af dess klingande mynt mer än till en liten del, utan i de samlade produkterna i sådant arbete som gifver afkastning. I utbyte för hvad vi framalstra hemma erhålla vi från andra länder artiklar som de kunna frambringa för mindre kostnad. Men om arbete och kapital en längre tid användes på oproduktiva föremål, så måste en tid inträffa, då förstörelsen af kapital så mycket öfverstiger värdet af det som blifvit framalstradt, att deraf uppstår ett sådant fenomen som det vi nyligen bevittnat. Det är en känd sak att slösaren, så länge den sista skillingen icke sprungit, är så blind att han ej ser att han går bankrutten till mötes. Här i England ha vi under några år sökt öfverträffa hvarandra i enskildt, och täfla med andra nationer i statsslöseri, till dess vi nu vaknat med förskräckelse. Vi hafva varit alltför färdige att bispringa slafegarne i Sydstaterna med lån under hopp om en vinst som nu gått förlorad. Andra summer ha vi lemnat AA s As mA