Dagens Nyheter – 14 juni 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Sömnen, Barnets sömn, hur ljuf är den! Leken slut och bönen slutad, Kinden tryggt mot kudden lutad — Inga orons drömmar än! Ynglingen, som hvar minut Hoppets fyllda bägar tömmer, Somnar godt och lycklig drömmer Hvad han vaken drömt förut. Mannen, uti slummer sänkt, Kvaft till nya strider vinner; Drömmer, och i drömmen finner Lyckan, som ej lifvet skänkt. Ålderdomens sömn är bäst! Striden slutad — slut med drömma Och det bittra lemna... glömma! — Tanken är vid himlen fäst! Prestern och skräddaren. En gammal skottsk pastor, åtföljd af sin tjenare John, en gubbe som han sjelf och t. d. skräddarmästare, befann sig på hemvägen från kyrkan. De stannade vid en vägskilnad för att låta sina åsnor andas ut. Den gamle pastorn var bedröfvad. — John, sade han, hur kommer det sig att min medbroder alltid har en talrik samling åhörare då han predikar, under det jag, som håller samma predikningar jag alltid hållit och som fordom voro omtyckta, jag förlorar hvarje dag alltfler åhörare. John skakade på hufvudet. — Ack, Gud välsigna er, sir, sade han, men det är med presten som med skräddaren, ser ni. Jag syr lika bra som fordom, är det icke så? och emellertid har den lille Patrick tagit ifrån mig alla mina kunder... Det kommer icke an på sömmen, sir, men det är den nya tillskärningen, ser ni, — det är den nya tillskärningen. En Bevingad tjaf. En falk af det modiga, men arga slagev har nyligen vid Horsen i Danmark, angripit en arbetskarl iförnyade repriser och med en sådan hätskhet, att man vil kuappast sett dess make. WVuder det mannen gick försjunken i sina tankar genom Bjerre skog, fick han plötsligt höra ett sus i luften och nästan i samma ögonblick slog någonting ned på hans hufvud, som dock straxt for af igen medtagande mössan. Han såg upp och fick se en falk, snabb som en raket, flyga