v -— Jaså, herr Tre Jaså, detta är er äsigt? Ja, ers kungl. höghet. Den ädling, hvarom vi tala — vi antag: no at han verkligen existerar — synes er ha blaye, begålt ett oförlåtligt brott? — Ja. -Och ul anser alt man icke kan ådöma horom nog strängt straff? — Sädan är min tanke, nådig herre. — Nu är mu alldeles för hård, berr Trembla e. — Nej, ers ku rättvis. — Således skulle ni, om. jag läte införa i detta rum den adelsman, som blifvit anklagad för och öfverbevisad om att ha lönat min välvilja med den föraktligaste trolöshet, skulle ni då i bans närvaro upprepa hvad ni nu sagt? Jag skall icke tveka elt ögonblicke, ers kungl. höghet. -— Är ni fullt säker derpå? -— Det är lika såkert som stt jag heter Rol af Tremblayve och är en biand ers kungl. högheis trognaste tjenare. — Om det skulle bero af er att döma honom till evigt fängelse, skulle ni fälla denna dom? -— Ja, nådig herre. — Utan medlidande? — Han förtienade icke något sådant. — Utan samvetsförebåelser? — Ilvarföre samvetsförebråelser, när man dömer rättvist och efter sin öfvertygelse? Åter inträdde en tystnad, som varade ganska länge. Piulip af: Orleaus säg icke åt Rol; hans höghet, jag är endast