mål, som kommer till den judiske juvelerarea för att köpa ett smycke åt sin furstlige make. Man kan tänka sig prinsens blygsel, der han står i sim afsides wå och hör sitt lof sjungas af denna ädla prinsessa, som han så ovärdigt bedrager. Detta hindrar honom icke att medan BEleazar följer prinsessan till dörren öfvertala den ailtför medgörliga Rachel att litet längre fram på qvällen mottaga honom i sin kammare, då hon skall få erfara allt. Mötet eger rum, och Leopold omtalar då att han är kristen; Rachel fasar öfver det öde hvarför de genom sin brottsliga förbindelse blottställt sig. — Då Jag öfverlemnade mig ät dig, säger hon, förolämpade jag min far och hedren; men jag visste ej, olycklige, att jag äfven förolämpade en hämnande Gud! — Då mitt hjerta öfverlemuade sig åt dig, säger prinsen å sin sida, slömde jag ära, rang, höghet, allt... mitt öde som min lycka består i dig! Kom, låt oss fly tillsammans! — Ötvergifva min far! — Ah, tror du då att jag icke öfvergifver något, jag också? — Hvad säger du? — Tig, och om du älskar mig så koml — ilvart tar uni vägen? frågar den i detta kritiska ögonblick inträdande Eleazar; känner ni någon trakt på jorden, dit en fars förbannelse ej hinner? De älskande falla till bönboken, Leopold upptäcker för den gamle patriarken sin egenskap af kristen, och Eleazar, som hade höjt dolken för att straffa förrädaren som iusmugit sig i hans bostad, låter beveka sig al sin dotters böner och gör sig färdig att samimanviga prinsen med judinnanu, då brudgummen med förskräckelse påminner sig alt van redan är gift och efter att ha deltagit i afsjungandet af en liten vacker trio hastigt rusar på dörren. Eleazar, tillintetgjord, nedsjunker i en fätölj, Rachel sätter efter rymmaren. Slut på andra akten. Tredje akten föreställer en präktig park, der kejsaren sitter till bords i sällskap med kardinal Brogni, prins Leopold och hans gemål samt det heliga romerska rikets prinsar, hertigar, kvrfurstar, kardiualer och biskopar. Banketten i ståtlig, de gyllene tillbringarne gå filtigt omkring, högheter och högvördigheter trycka hvarandra litet emellan till inbördes aktningsbetygelse. Vid desserten uppföras danser för kejsaren, hvarefter denne, åtföljd al sina stordignitärer, lemnar scenen. De qvarblifvande herramne och prelaterna omgifva prins Leopold, och lyckönska honom till den gunst han åtnjuter. Eleazar infiuner sig, såsom aftaladt var, med det rika smycke, prinsessan bestämt för sin make; han vågar icke tro sina ögon då han i prinsen igenkänner den trolöse Samnuel, sin dotters förförare; men Rachel, som åtföljt sin far, rusar fram ur hopen, rycker af prinsen den gyllene kedjan, ber prinsessan återtaga detta hederstecxen från en ovärdig... — Han, min maket utbrister prinsessan med harm. —— Det är ej mer din make, fortfar den förbittrade judinnan, det är ej mer denne fruktansvärde krigare, hussiternas besegrare ; det är en usling, en brottsling, Ry som jag anklagar inför hela verlden. — Tig, tig, Rachel! varnar henne fadren. — Han är brottslig, skriker deuna med höjd röst. — Men hvilket brott har han då begått? frågar kardidinalen, — Det förskräckligaste af alla, det som er lag straffar med döden! Kristen, har han haft en kärlekshandel med en fördömd, en judiuna, en israelitiska! — Nej, nej, det är icke möjligt, menar prinsessan. — Och denna judinna, hans medbrottsling, hvilken liksom han förtjenar döden... — Hvem är hon? — Det Efter en qvintett mellan Eudora, Leopold, Rachel, Eleazar och Brogui, i hvilken kören deltager, hålla kardinalerna och biskoparna på stående fot en öfverläggning, som påstår en half minut och hvaraf resultatet blir att kardinal Brogni afkunnar bannlysningen öfver Leopold, Rachel och Eleazar. Härpå följer en herrlig trio mellan de dömda, hvarpå vakten bortför dem. Fjerde akten spelar i en försal till kyrkomötets sessionsrum. Först har pinsessan en scen racd Rachel, bedjande henne om sin makes lif, och som judinnan icke vill att det skall kunna sägas att den kristna qvinnan öfvergått henne i själsstorhet, lofvar hou slutligen att taga på sig ensam hela brottet; audra seenen föregår mellan kardinal Brogni och Eleazar. Kardinalen uppmanar juden att afsvärja sim