SRF ATEA SVENNE TT FTSE ASTON NERE Teater. Operan aJudinnanw, som uppfördes för första imgen 1 Paris 1835 och längesedan gjort sin ruud kriog Baropa, borde äfven för svenska seaterpubliken vara en ganmal bekant; pjesen var också nära färdig alt gilvas härstädes i början af 4U-talet, men blef då uppskjuten tills vidare i väntan på en bättre prins, för hertig Leopolds parti. Derigenom har den blifvit liggaude en mansålder, och framställer sig nu såsom en helt ny bekantskap, hvilken vi således gå att prosentera för våra läsare. Ridåen uppgär öfver kyrkomötet i Kostnitz, detta möte som skulle afsluta kristenhetens strider, ordua pätveväldet, utsläcka kätteriet och nedslå hussiternas gudlösa lära. Högtidligheten vid mötets öppnande börjar med allmän gudsjenst, och som kyrkorua cj inrymma alla de trocude som tillströmmat för att delkaga 1 afsjunganudet af Ts Doum på denna stora dag, ser man skaror af mma knäböja på Dessa finna sig på ct förargligt sätt störda i sin andakt af slamret från en verkstad, som är i full gång, och oviljan ökas när folket får höra att verkstaden tillhör en kättare som skall vara ofantligt rik, med ett ord, den gamle juden Bleazar. Denne skrattar åt massans vrede, uppmanar sitt tolk att of kt hamra på, föres med mildt våld af sin dotter in i butiken, men atföres åter derifrån af soldaterna i guvernören Ruggieros följe, för att inför denne stå till svars för sin gudlösa djerfhet att arbeta på en helved Hvyarför icke, svarade den oförkämde; jag är icke al er religion, och Jacobs Gud kau väl tillåta mig att. Tig! ropar guvernören, och tillägger, vänd till folket: Ni hör det, han skymfar sjelfva himlen, och vår heliga lag föraktar han. — Och hvarför skulle jag älska deu? frågar den hårdnackade israeliten; jag har sett mina söner omkomma på bålet sg rs genom er... — Ni du skall följa dem, förklarar guvernören. — Grymmel! utropar judens dotter. — ion också! dömmer den stränge prevoten. Död ät helgerånarne! eFör vår stad, ack hvilken lycklig dag!lefve kyrkomötet! lefve kejsaren ! ropar folket i chorus. Men i det ögoublick Eleazar och hans dotter skola bortföras kommer kyrkomötets ordförande, den vördnadsvärde kardinal Brogni, ur kyrkan och stannar på templets trappa. Han gör sig korthet underrättad om fäugarne, och då han i Eleazar igenkänner en person, som han i Rom stätt i någon beröring med och då räddat från döden, förkunnar han äfven nu hans benådning, men hvilken handling al mildhet ej gör något intryck på den hatfulle juden. Annu en gång retar denne folkets harm emot sig då han stödjer sig mot kyrkmuren, dit han blifvit förd under trängseln vid det kejserliga festtågets annalkande; denna gåugen skulle Eleazar blifvit dränkt med sin dutter, hade icke prins Leopold af Österrike, som under en förklädnad lyckats vinna judeflickans hjerta, och smyger omkring judens hus för att vinna ett möte med dottren, kommit till deras bistånd och sagt ett ord åt vaktens anförare, som igenkänner prinsen och befaller soldaterna att skydda de förföljda. Folket å sin sida glömmer för ögonblicket sitt agg vid åsynen af den kejserliga cortegen, som nu upptr i följande ordning: trumpetare, banerför ägskyttar och hillebardierer, härolder, kyrkomötets mediemmar med deras pager och skrifvare, kardinalen till häst med sin hofstat, kejsarens lullebardierer, härolder och banerförare, samt slutligen kejsar Sigismund sjelf, till häst, föregången af sina pager, omgifven af sina hofmän och stallmästare, samt efterföljd af de kejserliga prinsarne. Prins Leopold döljer sig i sin kappa, judeflicekan Rachel ser orolig och förvånad ut, Eleazar betraktar ståten med outsägligt förakt. Men folket jublar och riker: aetve kejsaren,! Audra akten inför oss i Eleazars bostad, der påskhögtiden firas, och hvarvid äfven prins Leopold i sin judeförklädnad ses bland gästerna. ögtiden aforytes genom ankomsten af prinsessan Budoxia (i den svenska öfversättniugen af pjesen omdöpt till Eudora), prins Leopolds ge (0 ER SARAS TN TO SNRNN Antar romer I blick var oa!vindt fästad på den dyrbara matta, u