Dagens Nyheter – 14 juni 1866, sida 1

EE EN SM er r sällskap från den stund Jag lemnat brefvet i era händer till dess att ni befinner er inför regenten. — Ah! utbrast Rolf, ni har sådana order? — Ja, herr chevalier. — Då ger jag befallning om att man spänner för min vagn utan att förlora en minut. Och Rolf sträckte ut handen, för att fatta klocksträngen. . Den okände hejdade denna rörelse. — Det tjenar ingenting till, herr chevalier, sade han derefter. — Det är väl ieke er mening att vi skola tillryggalägga vägen till fots? — Nej, visst inte... En af Palais-Royals vagnar väntar oss vid porten. — Ah! utropade Rolf för andra gången. Han tog sin hatt, fästade sin värja vid sidan, drog på sig sina handskar och sade: — Jag är färdig. — Då, herr chevalier, begifva vi oss utaf, så snart ni behagar. — Stig på, min herre, jag följer er. — Nej, herr chevalier, det gör jag inte... Var så god och gå förut sjelf; jag kommer efter. Rolf gjorde en axelryckning och gick. På gården blef han varse etr par tre karlar, hvilka buro svarta kläder, likasom den okände, men hade riktiga skurkfysionomer. De promenerade fram och tillbaka med händerna i fickorna, i det de kastade blickar upp till fönstren. Två storväxta betjenter, som hade allt utseende af att vara alguaziler ), förklädda till lakejer, stodo vid vagnen. ) Spanska volisbetjenter.