Dagens Nyheter – 13 juni 1866, sida 3

Valen till nya representationen. I tidningen Nalmar förekom nyligen öfver detta vigtiga ämne en artikel, som uppställer så riktiga reglor för valen till öfra kammaren, att de (vilkoren) borde inprägla sig i hvarje landstingsmans och valmans hjerta. Vi tro oss göra både saken och valmännen en stor tjenst genom att meddela denna artikel: Tiden närmar sig allt mer och mer, då svenska folket har att utföra en handling, som för första gången inskrifves i dess tideböcker: valen till ledamöter i nya representationen. Landstingen skola utse ombuden till första kammaren, och detta blir för kommunalmannens verksamhet en fullkomligt ny uppgift, hvaråt han bör egna all möjlig uppmärksamhet. Det torde derföre icke vara ur vägen, att pressen inom hvar sin ort upptager frågan och diskuterar den utan förbehållsamhet i tid, så att vid de i september förekommande valen några misstag icke må ske, utan att dessa val förrättas med fullkomlig hänsyn till tidsandans och de nya formernas oafvisliga fordringar: Dessa fordringar förutsätta hos representanten: 1:o att vara varmt tillgifven sakernas nya ordning, den nya konstitutionen och en frisinnad regerings politik. Hvarje motståndare till reformen må derföre, åtminstone till en början, uteslutas från listan på kandidater till första kammaren, ty man kan befara att den visade obenägenheten hänför honom, om han inväljes, till så ringa samverkan som möjligt med sina kolleger, för att dymedelst föranleda splittring af krafterna och möjligen försök att småningom föra representationen tillbaka i den gamlas sköte, hvarifrån vi må be himlen förskona fosterlandet. 2:0 att vara, så vidt möjligt är, fri från alla band i statens tjenst. Hos representanten måste förutsättas all möjlig oväld och opartiskhet, och ehuru landets aktade embetsmannakår derutinnan visserligen intager ett utmärkt rum, lärer väl icke kunna förnekas att embetsmannen är statens eller regeringens tjenare, den der mången gång kunde komma i en obehaglig ställning till sin tjenst och till sitt bättre jag, om han sättes på lagstiftarens bänk. Lagstiftaren bör derföre vara oberoende af sådana inflytelser som sätta honom i en dylik ställning, han bör, så att säga, stå högt öfver dem, med det stora målet, fosterlandet, hufvudsakligen i sigte, såsom den idöl hvaråt han egnar hela sin uppmärksamhet. Byråkratien, likasom hvarje annan obehörig krati, torde åtminstone icke i vidsträcktare mån än aristokratien eller hierokratien, hvilka nyss såsom sådana uteslutits, böra ingå såsom element i den nya riksdagen. Undantagen, der de kunna förekomma eller af om-ständigheterna föranledas, böra åtminstone icke uppställas såsom regel. — Man bör väl ock ihågkomma, att statens tjenstemän, hvar och en i sin stad, äro i allmänhet behöfliga på sina platser. Hvarje tjensteman bör derföre fritagas från lagstirtarebestyren, så vida icke utomordentliga skäl föranleda till ett eller annat undantag. 3:0 att vara intresserad och hafva gjort sig känd för befordrande af våra kommunala och sociala frågors tidsenliga utveckling. Serskildt bör härvid i främsta rummet uppmärksammas utvecklingen af folkskoleväsendet, på hvilken fråga onekligen samhällets framtid i högsta grad beror. Derjemte bör icke lemnas obemärkt skarpskytteväsendet, på hvars ändamålsenliga ordnande vårt oberoende väsendtligen torde kunna byggas; och 4:0 att vara benägen till uppdragets emottagande. Vid val till första kammaren är detta af så mycken större vigt, som representanten icke åtnjuter någon ersattning för de uppoffringar hvilka blifva oskiljaktiga med representantkallet. Denna benägenhet är ock vigtig, derföre att den politiska verksamheten tager sin man i anspråk och fordrar af honom ett lifligt intresse och ett mångsidigt vetande, hvar