alla sina bemödanden lyckades icke Rolf frigöra sig ifrån en viss nedslagenhet; hans glädje var låtsad och hans skratt tvunget. Han var rädd för Antonia Verdi. Då Rolf kom hem omkring klockan fem på morgonen, skyndade Johanna honom till mötes i dörren. Hon hade icke gått till sängs och insomnat, såsom han trott, utan hela tiden otåligt afvaktat hans hemkomst. Ilon öfverhopade honom nu med frågor, huru hon utfört sin roll, hvad intryck hela skuggspelet gjort på regenten, och isynnerhet hvilka lyckliga resultater voro att vänta al det djerfva försöket. Dessa naiva frågor plågade Rolf i hög grad; men han förmådde likväl beherrska sig och under nära en timma med den glädtigaste ton försäkra att han var öfver all beskrifning nöjd. Johanna trodde att han talade sannt; hon lade sig lugn och vwvillfredsställd, och knappt hade hon hunnit luta sitt sköna hufvud mot kudden, förrän hon försjönk i djup sömn ... Hon sof godt som ett barn, hvilket vet att dess goda engel vakar vid dess läger. Afven Rolf gick till sängs, men pinad af en outsäglig oro, bestormad af en mängd dystra aningar, låg han vaken flera timmar. i Det var egentligen två händelser, som han icke kunde låta bli att tänka på. Dels kom han ihåg Mathias Aubers besynnerliga beteende, då han dref sin oförskämdhet ända derhän att han hoppade upp på fotsteget och kastade en forskande blick i det inre af vagnen, dels undrade ban öfver att Antonia Verdi erbjudit betjenten en enorm summa, för att genast bli insläppt till hertigen, och frågade sig, hvad hon menat dermed att Philip af Orleans föl