— Och du säger att han ser hygglig ut? — Ja, herr chevalier. — Huru är han klädd? — Han har svarta kläder. — Och värja? Ja, herr chevalier. Medan Rolf framställde dessa frågor, gjorde han i största hast sin toalett. Derefter gaf han Jakob befallning att införa den okände i sängkammaren. Jakob öppnade dörren och sade: — Stig in, min herre... Herr chevaliern väntar er. Mannen inträdde nu. MHans utseende var ganska behagligt, och han tycktes vara en civilt klädd officer. Hans blick saknade icke öppenhet, och ett småleende spelade ständigt på hans läppar. Ilan bugade sig för Rolf och syntes vänta att bli tilltalad af honom. — Ni är skickad från hans kungl. höghet, min herre? frågade chevaliern efter alt ha besvarat den främmandes helsning. — Ja, herr chevalier, jag har den äran. -— Har ni i uppdrag att säga mig något? — Nej, herr chevalier. — Ett bref alt aflemna? — Ja. Den okände framtog ur sin rockficka tvenne föremål, ett hopviket pergament, hvarvid statens sigill var fästadt, och ett temligen stort bref, försegladt med rödt lack. Rolf kastade en blick full af oro på pergamentet, hvilket tycktes honom innehålla en arresteringsorder. Den okände stoppade detta pergament tillbaka i fickan och lemnade brefvet med det röda lacket till chevaliern. (Forts.)