Dagens Nyheter – 12 juni 1866, sida 2

af denna förtjuserska, var fortfarande tyst och likasom tillintetgjord af beundran. Dock rörde sig hans läppar, och helt sakta, utan att han sjelf visste deraf, mumlade han: — Ah! hvad hon är vacker!.. Hvad hon är vacker! synen varade fyra eller fem minuter. Efter förloppet af denna tid tystnads musiken alldeles, Balkis gestalt förbleknade, diamanternas slanus försvann, kläderna förlorade sin färg — och åter utbredde sig ett ogenomträngligt mörker öfver Nuttens salong. Detta var hastigt ötvergäcnde; det ersattes efter en sekund af detta ostadiga, flömtande sken, hvars upphof man icke kunde fatte. Balkis var borta eller, rättare, drottningen af Saba var icke mera en lefvande varelse, hon hade återtagit sin plats bland tapisseriets figurer. — Al är slut, sade Rolt till regenten, och ers kouch höghet kan nu när som helst gå utom den maciska riagen. iuga ar untidens författare hafva begått ett fel, vartill man lätt lockas, men som man dock på alt sälb bör undvika. De ha begagnat sig antasti elementet, och efter att ha vmntilo sidor eller ett par tre volymer med avs underverk, ha de sagt till sina häpna lisare: Allt hvad som nu väckt er förvåning är dom naturligaste sak i verlden, och om jag icke förklarar hvad ni cj kunna begripa, är det euast derföre an jag ic ke vill göra mig besvär t dermed. vi skola icke göra oss skyldiga till detta fel, ulan i största korthet upplysa våra läsare ge