Dagens Nyheter – 12 juni 1866, sida 1

det stora rummet i dess förhandenvarbode skick var särdeles hemsk. Man kunde tro sig förfyttod ull: en illa upplyst kyrka. Oskså började de båda damer, som gjorde regenten sällskap, genast rysa, och de skulle oändligt gerna ha aistålvt ifrån den synnerliga gunst, som vid dena tillfälle bevisades dem. De sade emelleriid ingenting utan satte sig föga lugnade af Philips och markis Thianges närvaro. Rolf höll i högra handen den märkvärdiga svarta staäfven, utan hvars medverkan intet trolleri någonsin kunnat åstadkommas. — Ers kungl. höghet, sade han, i det han gick fram till regenten och bugade sig ödmjukt, vågar jag framställa en bön... — Ja, visst, min käre chevalier, svarade Philip af Orleans. Hvad är det fråga om? oo — Jag vill bedja ers kungl. höghet att icke förglömma det olyckliga slutet på en af de berättelser jag för några dagar sedan hade äran förtälja. — Ah! ni menar den hemska historien om Turenne, eller huru? — Ja, just den. — Och ni vill att jag skall ihågkomma hvilket öde kaptenen vid Champagne-regementet fick. : — Det är just hvad jag ämnade säga. — Ni tänker således innesluta oss inom en magisk ring? — Det är nödvändigt, ers kungl. höghet. — Och ni förbjuder oss vid dödsstraff att gå utom denna ring? Rolf bugade sig till tecken att hertigen gissat rätt: Denne återtog: