OO Rätteg.och polisnyheter. Rådhusrätten. Ett då lgt rättegångsbiträde. I lördags förekom ett mål emot pantlånaren Tillqvist, instämd af arbetskarlen Nils Gustaf Smedberg, med yrkande om ansvar för förskingring af anförtrott gods. Då målet påropades tillstädeskom begge parterca personligen, Smedberg åtföljd af ett rättegångsbiträde f. d. hattfabrikoren J. O. Mellin, nu mera en af Stockholsasg s. k. bränvinsadvokater. Smedberg berättade att han belånat eu rock å assistansen, samt sedan belånt sedeln hos Tillqvist, men då Smedberg velat återlösa sedeln hade Tillqvist nekat dertill, påstå nde att den vore förfallen. Mellia begärde att tå yttra sig i saken, hvilket tilläts honom. Han begärde då att T. måtte förständigas att till nästa iättegångsdag förete sin hufvudbok inför rätten för att få upplyst, huruvida han uppgifvit rätta data. Detta bifölls af rätten, Då Mellin en stund derefter åter begärde ordet nedtystade Smedberg h onom, under förklarande att han kunde tala mycket; bättre sjelf. För några vittnens hörande uppsköts målet. Klockstölden kos urfabrikör Holmberg. Samma dag var urmakarelärlingen Tengblom upphemtad från häktet och inställd för domstolen, anklagad för stöld af ur från fabrikören Holmberg. Tengblom nekade ej för stölden. Af de många pörsoner, som denna rättegångsdag skulle i mälct höras, hade ej mera äv en inställt sig. Denne var bokhäållaren Carl Frediik Ferner från Hudiksvall. Denne hade af Tengblonn tillhandlat sig 2:ne guldur, men visste ej något om att T. på oärligt sätt kommit i besittning af desamma. Och han kunde vid köpets afgörande så naycket mindre misstänka att det var tjufgods han: köpte, som T. utbjudit klockorna för att vara silfverur. Tengblom hade nemligen bestrukit dem med skedvatten och qvicksilfver, emedan som han sade, ingen hade köpt ett guldur.. Ferner förständigades att till nästa rättegångsdag vara närvarande, hvaremellertid ytterligare skrifvelser skulle afgå till landsorten för att få flere personer inkallade. Landsor ten. Skälmstycke. Norske jur.!s-kandidaten Johan ohansen, som nyss ankommit till Göteborg, hade der råkat i sällskap med f. d. markören Lars Gust. Johansson, en ung slyngel, hvilke.v strukit omkring på biljarderna likt allt löst ung:t folk, som kan sköta en queu och med denna i band spela bort sina penningar, om de ha några, eller lura till sig andras, om de inga ha. Kandidaten befann sig i torsdags afton med sin vän på Göta Källares biljard, der bland inågra andra unga dagdrifvare etablerades spel. Den beskedlige kandidaten förlorade naturligtvis och tog fram sin portmonnä för att betala. Han lade den sedan i sin på väggen hängande ytterrock och fortsatte spelet. Då han skulle gå voro penningarne borta. Det proponerades kroppsvisitation, på hvilken wla gingo in: Ingenting anträffades. Emellertid erinrade man sig att ofvannämnde L. G. Joharsson under tiden varit ute, hvarföre man började leta utomhus, och slutligen anträffades bakom en takränna vid gamla sockerbruket portmonnäen med. inneliggarrde 340 rdr. — Johansson häktades och erkände i itedags inför poliskammaren sin förbrytelse. Målet remitterades till rådhusrätten. J. iviförpassades till cellfängelset. Eldsvådan 1 Göteborg. Flärom har polisförhör hållits, hvartill voro inkallade omkring 50 personer. Ingen bestämd upplysning om eldens uppkomst kunde dervid erhållas, men tförekommo dock under förhöret omständigheter, hvilka, enligt polisreferatet, kunna ge anledning för misstankars riktande mot en viss person om uppsiåtligt anläggande af eld; ty att elden var anlagd derom är man ense. Det anmärkes med hvilken onaensklig bjertlöshet denna eld blifvit anlagd, då :så många bodde i vindsvåningen af det hus, der elden först började, hvilka nästan genom ett underverk blefvo räddavde från att inbrännas. Samma sak! Fiskaren J. F. Magnusson var till Wenersborgs rådhusrätt inkallad att ansvara för fylleri och förargelseväckande å gata deristaden den 23 sistl. maj. Svaranden kom personligen tillstädes. — Du är nu här för fjerde gången på en månad, yttrade domaren. Det är då förfärligt att du aldrig kan taga dig till vara, utan ständigt vara full. — Ja se detta ä dä samma målet som ha varit före alle gångerna, svarade den tilltalade, å dä vill säga att dä nu ä en gammal saga. — Erkänner du att du var full? fortfor domaren. — Nä hä! dä gör ja inte! Den dagen for ja ut å fiska om rhiddan och kom inte hem förr än midnatt — man kan inte bli full utaf dä man fiskar. — Ja men du går ju och för väsen på gatorna och grälar på folk, yttrade domaren. Tror du sådant går an? . . — Ja trätter inte på nån, svarade den tilltalade, men se dä ä ja som aldri får gå ifre. Dä ä inte nog mä att de vill förderfva mig, utan de förderfvar äfven stan, när de på sånt vis drar pengarna derifrån och lagar så K. M:t får dem. — För vittnens hörande uppsköts målet till nästa måndag.