Dagens Nyheter – 11 juni 1866, sida 2

— I HWf de af någon kammarjungfru, i en lysande hof: drägt. Härefter satte hon en halfmask af svart sammet framför ansigtet och väntade otåligt att man skulle komma och anmäla att vagnen var förspänd. Klockan slog tolf, då hon tog plats i åkdonet. — Hvart far ni, signora? frågade Jean Carr6,. som skulle åtfölja sin matmor i egenskap af lakej. — Till Palais-Royal, svarade Antonia Verdi; och låt se att det går så fort bästarne förmå. springa. Vagnen sattes i gång, och det dröjde icke många minuter förrän den stannade på PalaisRoyals borggård. — En timma sednare kom Antonia tillbaka hem. Hon steg ur åkdonet. och begaf sig till sin sängkammare. Hon var blek och hennes dystra min gaf tydligen tillkänna att hon blifvit grymt sviken i sina förhoppningar. Förhållandet var, att Antonia icke fått till. träde till det ram, der chevaliern förevisade drottningen af Saba, och hvarest hertigen för tillfället uppehöll sig. Förgäfves hade hon sagt sitt namn, förgäfves hade hon bedt en betjent, som kände henne oeh som skulle passa upp vid supen efter det sällsamma skådespelets slut, att anmäla hennes närvaro för regenten. Alla hennes försök hade strandat mot en uttrycklig tillsägelse af Philip sjelf att ingen, eho det vara månde, fick inskäppas. — Triumfera i vatt, chevalier Tremblaye! stammade Antonia Verdi, under det hon i raseri slet af sig de dyrbara kläder hon bar. Triumfera!... I morgon randas. hämndens dag!:-(Forts. —