Dagens Nyheter – 9 juni 1866, sida 3

I men man har anledning förmoda att freden icke länge varit rådande i deras hus, emedan fru Tremblaye en vacker morgon försvann, och sedan dess har hvarken hennes man eller någon annan menniska hört af henne. Nu inträffade en temligen lång mellantid, hvarunder nästan ingenting tilldrog sig som förtjenar att särskildt anmärkas. Det enda som torde böra omnämnas är att chevaliern i spetsen för en trupp banditer, värfvade på de sämst beryktade krogar i Paris, företog en expedition, hvars mål är okändt. Alla de som åtföljde honom, äro döda, hvadan det icke varit möjligt att få några närmare upplysningar angående denna färd. Icke så långt efter densamma träffade chevalier Tremblaye åter sin älskarinna Esmeralda, hvilken han under några år förlorat ur sigte, och som, fortfarande lika vacker som fordom, hade inträdt i nya förhållanden. Hon hade blifvit drottning... Nu kunde Antonia Verdi icke låta bli att göra ett afbrott i läsningen. — Drottning! utropade hon öfverraskad. Hvad menar ni? — Om ni tillåter mig fortsätta, sade spionen, skall ni i sjelfva rapporten finna den förklaring, ni anser nödig. — Fortsätt då, svarade den unga qvinnan. Och Mathias Auber återtog: Ja, Esmeralda var drottning, enväldig herrskarinna — icke, såsom förr, öfver ett vanligt tjufband — utan öfver ett väl ordnat samfund, som i stor skala dref den mest vinstgifvande af alla aflärer d. v. s. tillverkade och utprång lade falskt mynt. å (Forts.)