gor angående herr ebevaliern ocno... genom att erbjuda mig pengar, itall jag ville besvara dem. — Och du svarade icke? — Jag svarade genom att klösa honom i ansigtet med de fem naglarne på min högra hand... Han förtjenase inte bättre. Det är bra, Jakob; jag var säker på att du skulle haudia så. — Hr cehevaliern är alltför god som icke tänker illa om mig Om jag svarat, hade jag varit en ännu större karnalje än den der uslingen. — Nå, säg mig, Jakob, hvad ville han veta? — Ah! det var många saker... — Tala om någon viss. — Hvad som synnerligen tycktes intressera honom voro herr chevalierns båda giftermål... flan talade oupphörligt om den förra och den sednare fru Tremblayve... Han ville mycket gerna veta, när och huru den förra dött, samt uuder hvilka förhållanden herr chevalierus sednare giitermål egt rum... — Hör mig, Jakob, utbrast Rolf. — Jag är endast öra, herr chevalier. Du har ofta sagt mig att, ifall jag gåfve dig eu befaliving, hvilken som helst, skulle du utsatt för lifstara. — Det har jag sagt, herr chevalier, och jag upprepar det nu. — Du hyser fortfarande samma oinskränkta tiligifvenhet för mig? — Ack ja! kan herr chevaliern tvifla derpå? — Nåväl, kom ihåg den befallning jag nu ver die... utan tvckan lyda, äfven om du derigenom blefve