Dagens Nyheter – 8 juni 1866, sida 2

örblef han stum och tankfull. Han hade igensänt Mathias Auber, Loögat, spionen, och han ade sig om icke denne mans uppträdande : att anse såsom förebud till någon stor olycka. Man kom fram till Palais Royal. Marklsen och negergossen begåfvo sig uppför den trappa som ledde till det rum, hvilket hans kungl. höghet ställt till Rolfs disposition. Denne sednare stannade, för att utbyta vågra ord med Jakob. — Hvarföre, frågade han honom, ropade du till den der karlen, då du fick se honom stå på fotsteget: År det återigen du, din skälm! — Jag ropade så, herr chevalier, emedan han verkligen är en skälm, svarade Jakob. Huru vet du det?... Känner du honom? — Jag har sett honom i dag för första gången. — Nåväl, då?... — Men jag har dock hunnit tilda mig ett omdöme om honom ... Herr chevaliern gaf väl akt på att ban hade en del af ansigtet förpunden? Ja. — Under denna biadei har ban märken efter mina händer, vch jag tror, Gud vare lof, att märken skola komma att sitta qvar ganska — Ha ni då varit i slagsmål med hvar— Nej, jag har gilvit honom stryk. -— ilvad bado han gjort dig för ondt? -— Han hade förolämpat mig. — På hvad sätt? gd frå— Genom alt göra mig en hel m