Dagens Nyheter – 8 juni 1866, sida 1

att nägra bloddroppar frams pprade Mannen med mustascherna blef alldeles yr i bufvudet och nästan förbludad, hvadan han föll som en lifiös massa fråu futsteget ned på garav. Vagnshjulen rullade tätt forbi hans ben men vidrörde dem icke. Bretou och Jakub trodde strax: att han brutit halsen af sig; men twodgtvis hade han samma natur som kattorna, brilka ofa falla från höga tak, utan att göra sig de minsta skada. Har låg orörlig ctt par sckunder, deref er steg han upp och aflögsua!e sg, i det han skor tänderua och vis.de sivu Inut avätve. — Hood var det der för on kat och hvad kunde han vilja? fåagade Thiavges ehcvaliern. — Jag förimotar det var en tokig merkiska, svarade den stdaare; det Mosynnerliga 1 hol8 uppförande tycks bevisa det... — Hal så ohebasligi! utropade Jobanra. Men jag är rädd av ban glorde sig illa i fallit. Herr Ttianges tittade ut genom vagusförstreet. — Var utan fruktan, min fru, sade han. Der går han sin väg, som om ingensing hade haudt cc. Ah! den skurken vänder og om och vi-ar mig kuvtnafven. Jag har god last att stiga ur åkdonet, spriuga efter houum och ge honum et kok stryk. — Gör I icke Cet, her: markil, jag ber er dep om, utöoll Johanna Karlson bar siz mycket ockiekligt åt, dot är sanvt; Men haga har ju hvarken förolämpat eller hotat oss, och tör öfvigt har han blifvin tillräckligt straffud Il rr Thimges bugade stg vill tecken att han mel nöje eferkom den wnga fruns begäran samt började tala Gm audra saker. Mvad Rolf angår,