Dagens Nyheter – 7 juni 1866, sida 2

Fiskmarknaden i London. Denna stad, en verld för sig, nu egande en befolkning af nära 4 millioner menniskor, måste provianteras, och sättet, hvarpå det sker, är gauska intressant, hvarföre en person, som tagit reda på detta ämne, vill söka meddela, på hvad sätt det är möjligt att, fastän rörelsen och folktrangseln på Londons gator aro så ufanviga, provianteringen i alla möjliga grenar af menniskans daghga behofver dock kan gå för sig utan binder eller svårigheter, Först måste bemärkas, att provianteriogen i Londor sker för dag, emedau man der ej kärnner till hvad förråder vilja säga, utan hvar dag söjjer för sina behofver. Till att börja med vilja vi beskrifva huru provianteringen med fisk tillgår. Med. denna vara, likasom med alla förnödenheter som ditföras, ti!går så, att hvarken fiskaren eller egaren sjelf efter behag för den till det eller det torget, utan all fisk föres till en marknadsplats, d. v. s. ett med glastak försedt såkalladt torg, vid namu Billingsgate, beläget vid Thamesflodens norra strand, straxt nedanom den nedersta af bryggorva öfver Themsen (Londonbryggan). Platsen är, som sagdt, försedd med glastak, som uppbäres af jernpelare, och är belagd med stengolf, ständigt hållet snyggt och rent förmedelst öfversilning med vatten, hvaraf rik tillgång från vattenleduingar finnes. En källarvåning fiunes äfven, der hkvisst endast snäckor, sniglar och dylikt säljes, ty alla möjliga sådana saker ätas af den lägre befolkningen. — Källarvåningen upplyses dels genom med balustrader försedda öppningar från öfra våningen och dels genom gas. Byggnaden ligger omedelbart vid floden och omgifves på de 3 öfriga sidorna af gator. Utanför kajen är en flytaude, fastgjord pråm, som utgör landningsbryggan. Flytande iåste den vara i anseende till ebb och flod. Utanför denna pråm ligga alla de snabbseglande vackra jakterna, som hitföra ostron från de engelska bankarne. Ostron säljas dock mest i land i butiker, som på många ställen äro upprättade utaf de handelshuz3, hvilka enligt kontrakter äro in-. nebafvare af alla ostron som fiskas. Hotellvärdar, källarmästare och privata förse sig med ostron i dessa butiker. Vid ändan af den flytande landningspråmen ligga förtöjda stora pråmar, innehållande korgar, lådor, tunnor etc., allt rymmande fisk, inpackad uti is. Dessa varor hitföras dagligen från Frankrike, Belgien, Holland och andra platser, med ångbåtar, och befordras från dem i pråmarne till fiskmarknaden. Klockan är 3 på morgonen. Allt är tyst och det börjar dagas. Man hör endast poliskonstape!n, som inom byggnaden håller vakt, göra sin rund för att i den öppna byggnaden öfvervaka den mängd lösa persedlar, som der finnas, bestående af breda bänkar, eller rättare låga bord, hvarpå fisken utbredes, tomma korgar m. m. Men det kommer någon. Det är en äldre välklädd man; han öppnar en af de större portarne vid sidobyggnaden, ty torget är endast öppet åt floden och midtemot åt gatan, deremot äro sidorna bebyggda och innehålla ett slag3 butiker eller magasiner. Sedan han öpppat porten, påtänder han gasen från flera gasarmar, försedda med svåra -brännare. Man ser då ett större väl ventileradt magasin, försedt med hvitt stengolf, rent som marmor, samt hvitmålade vaggar. Vid ena väggen är ett större stenkar eller vattenreservoir. I väggen ofvanför är en vattenkran anbringad. Längs väggarne i öfrigt, stå låga, lösa, hvita och renskurade bord. en inre delen af magasinet är rån golf till tak uppfylld med lådor, hvilka innehålla färsk i is inpackad lax, som aftonen förut anländt från Skottland och Norra England med ångbåt och på jernväg. Dessa lådor äro starka och försedda med löst lock, som fasthålles med en skruf, hvartill endast två nycklar finnas, nemligen en hos afsändaren och en hos :mottagaren. Dessa lådor återföras fraktfritt med ångbåt eller jernväg. Den lax, som daga AG indigt måste unpvpsluaferund. hvaraf jag nödvä