Dagens Nyheter – 7 juni 1866, sida 2

— Men auser du det icke vara tillåtet att varra en lättrogen furste, då det gäller att försvara sin frihet, sitt lif?... — Jo visst! det är tillåtet... Men hurna gå till väga? — Muarkisen af Thiariges har påstått att jag företrädesvis eger mkt att frammana de döda ur sina grafvar samt aw gilva lif, rörelse och talförmåga åt figurerua på en tafla eller ett tapisseri... — Nåväl, på din kallelse skola icke de döda stiga upp ur sina grafvar, och de liflösa figurerna på en tafla eller ett tapisseri skola förblifva stumma och orörliga, huiu mycket du än ropar på dem. — Ja, visst måste ett sådant försök i verkligheten misslyckas; men man kan genom ett djerft och skickligt utfördt skuggspel ställa så till att det för en vidskeplig menniskas ögon ser ut såsom skedde dessa underverk... — Tror du det? — Jag icke allenast tror det, jag är öfvertygad derom... — Må Gud höra dig och må han frälsa oss! mumlaåde Johanna. — 8e der, yttrade Rolf, -ånyo leende, se der en from åkallan, uttalad af cn trollkarls hustru och medbroatisling ... — Medbrottsling, säger du? — Ja. — Nåväl, jag vill bli din medbrottsling; m-n jag inser ännu icke, i hvad afseende jag kan vara dig till gagn. — Då Thianges utmålade mig för regenten såsom cn stor magiker, hade ban redan förutsett allt... Hau störtade mig icke bliudt i en