Dagens Nyheter – 7 juni 1866, sida 1

-— Hör mig, eftersom du vill det, och. huru besynnerligt än det som jag nu ämnar säga må förefalla dig, tvifla icke på min redbara karakter. .. — Förr skulle jag tvifla på Gud! — Jag här flera gånger talat vid dig om en konspiration hvari jag, enligt några för mycket uitiska polistjenstemäns påstående, skulle ha deltagit... — Ja, jag har alltid med förskräckelse hört dig tala om den fara, för hvilken du sagt dig vara utsatt... En aning har hviskat i mitt öra att denna fara är större än du sjelf trott.-— Din aning har icke bedragit dig... Faran har på sista tiden blifvit mycket stor... — Hvarföre? — Besynnerligt! ... Det är händelser, hvari äfven du tagit del, som framkallat sakernas närvarande ställving ... — Jag! Hvad menar du? stammade Johanna vridande händerna i förtviflan. Skulle väl jag ha föranledt den fara som nu hotar dig?... Ol säg icke det, Rolf; ty då, känner jag, blir jag tokig... — Lugna dig, köra barn, jag säger nu som ailtid, olyckan är icke större än att den kan botas. — Men du yttrade ju, att jag bidragit till framkallandet af denna olycka!... Jag ber dig, jag besvär dig, jag tigger på mina knän: Rolf, förklara dig tydligare så att jag åtminstone må veta på hvad sätt jag felat. — Du bar icke felat, min innerligt älskade Johanna, det är slumpen eller, rättare, det oblida ödet, som är orsaken till allt. ,. Du kom