Dagens Nyheter – 7 juni 1866, sida 1

skiljsmessa ... månne jag vågar hoppas att du då skulle uppEn nn VN fylla min begäran? — Ett bevis på tillgifvenhet, sade du? — Ja. — Allt hvad du kan önska, gerna göra... utom en sak. — Hvi:ken då? — Jag vill icke skiljas från dig. — Det är nu verkligen fråga om en skiljs messa, mitt kära barn... Men, tack vare himlen, står det i din makt att förebygga denna Du ensam kan förhindra att jag måhända för alltid måste dväljas inom Bastiljens murar... — Bastiljen! uwopade Jobanna i ångestfull ton. Bastiljen!... Och jag kan rädda dig derifrån? Rolf, vill jag Ja. — Och du tvekar, Rolf!. älska dig så högt som jag gör, förlåta dig! — När jag hunnit förklara mig närmare, skall du inse hvarför jag tvekar, hvarför jag gång på gång säger till mig sjelf: Det är bättre att försmäkta i evigt fängelse än att se min älskade hustru, min dyra Johanna, spela en ro!l, sora är henne ovärdig... — En roll, som är mig ovärdig? ... Men jag vet alltför val, min Rolf, att du icke kan fordra något af mig, som är vanhederligt.-.Föröfrigt, min heder är ju din... Du cger ju fri dispositionsrätt deröfver... Ett evigt fäagelse, Rol, en evig skiljsmessa, det vore för mig detsamma som döden!.;. Och jag är ung ännu... och hos dig är lifvet så skönt... Ol Rolf, döm mig icke till att dö!! Ah! jag måste för att kunna