Dagens Nyheter – 6 juni 1866, sida 2

Jean Carre fortfor: IA Sedan denna dag har Antonia Verdi beständigt varit bekymrad, tankfull och orolig, ehuru hon har haft synnerligen stor framgång vid hofvet och ehuru regenten öfverhopar henne med bevis på sin välvilja, ja till och med på sin kärlek... Hon blef icke ens glad, då hon fick hotellet vid Cerisaie-gatan till present... I går var hon bjuden till en supe i PalaisRoyal; hon bad regenten att få se en förteckning på de gäster han väntade, och när hon bland de öfriga namnen varseblef chevalier Tremblayes, hittade hon på en förvändning, för att slippa vara närvarande vid supten... I morgse gaf hon mig befallning att uppsöka en skicklig och förslagen man med förmåga att utleta hemligheter och på hvilkens tystlåtenhet man kan fullkomligt lita, på det att hon så snart sig göra låter må få så fullständiga upplysningar som möjligt om allt som rörer chevalier Tremblaye och hans hustru. — Och då hade du den stackars Mathias Auber i minnet? — Naturligtvis... Du förstår att man i första rummet tänker på sina vänner. — Och dessutom visste du kanske ingen annan, till hvilken du kunde vända dig? — Jo, tvärtom hade jag nästan alltför många att välja ibland... Säg nu, vill du åtaga dig saken? — Det beror på vilkoren ... — Jag har ju redan sagt dig att du skall få betaldt, så att du blir nöjd... — Det har du sagt, mon du har icke upp