Dagens Nyheter – 6 juni 1866, sida 1

ma färg, den dag nemligen då man icke vet om det är kardinalerna, som äro betjenter, eller om det är betjenterna som äro kardinaler!!! XII. Mathias Auber och Jean Carre. Antonia Verdis betjent borde ha insett att det yttrande af Mathias Auber, som vi återgifvit i slutet utaf närmast föregående kapitel, icke var uppriktigt menadt; men till den grad var han förblindad af egenkärlek, att han icke märkte det spionen -dref gäck med honom. Också svarade han endast genom en nick, hvilken betydde nngefär: — Såsom man ställer till åt sig, så har man det. — Men låt oss för en stund vända tankarne ifrån dessa lysande framtidsutsigter, återtog Mathias Auber. Vi ha mycket att tala om, och tiden förgår hastigt. Du sade mig nyss, Jean Carr, att vi skulle språka om en vigtig affär. Jag är beredd att höra dig..:s; låt oss språka. — Låt oss språka, upprepade betjenten. Till en början, och för att komma in på ämnet, är det nödvändigt att jag erinrar dig om vissa händelser som timat helt nyligen .. — Mitt öra är öppet och min uppmärksamhet spänd. — För fjorton dagar eller tre veckor sedan — något mer eller något mindre — tilldrog sig en vacker morgon, när jag trädde ut ur hotell Lyon vid Jussienne-gatan, hvarest vi då