Dagens Nyheter – 6 juni 1866, sida 1

— Men — för att återkomma till ämnet för vårt samtal — det behöfves icke att vara eu stor spåman, för att inse det du ingalunda af egen nyfikenhet förmåddes att underrätta dig om allt hvad som rörer Antonia Verdi... Du arbetade för någons räkning? .. — Hvad menar du? — Någon förnäm person gaf dig dryg betalning för de upplysningar, jag lemnade dig för så godt pris. — Det är, på min ära, ganska möjligt. — Säg mig denna förnäma persons namn. — Nej, jag tackar. — Vägrar du? — Ja, som du hör. — Men hvarföre? — Emedan denna förnäma person har på samma gång köpt mina upplysningar och min tystlåtenhet... Jag är en hederlig karl, och kan såsom sådan icke sälja åt dig hvad jag redan sålt åt en annan. Jean Carr gjorde en axelryckning. — Sechär, sade han, tag dessa tre louisdorer och säg mig namnet... — Hvad för slag! utropade Mathias Auber, inbillar du dig kanske att jag köpslår med mitt samvete för tre lumpna lonisdorer? ... — Hvad pris sätter du sjelf på detta köpslående, om jag törs fråga? — Tio lIouisdorer, — Det är alivför mycket. — Nå, då skola vi inte tala om den saken vidare. — Hörpå: da går genom din envishet miste om de pengar jag bjudit dig; ty vi känna redan det namn, du vägrar yppa för oss,