E— Hvarföre sade han icke straxt att han är bekant med Loögat? — Om jag hade fått tid till att förklara mig, skulle ni fått veta det och mycket annat dertill, mina gossar, svarade Jean Carre, som nu återfått hela sin själsnärvaro och på samma gång den öfversittareton, han gerna antog när han befann sig ibland personer, som han ansåg stå under sig. Han gick nu och satte sig midtemot Maihias Auber, hvilken han tog i hand och som frågade honom: — Hvilken slump har fört dig hit, Jean Carre? -— Det är icke slumpen som fört mig hit... — Nå, hvarföre kommer du då?.. — Jag söker någon... — På krogen Mars och Venus? -— Ja. — Och kan jag få veta hvem du söker? — Mer än gerna... — Nåå, tala ut! M— Det är dig, Mathias Auber, just dig, jag velat träffa... — Aha! — Förvånas du Aderöfver? — Nej... Ar du fortfarande i tjenst hos Antonia Verdi? An — Det är väl hon då som behöfver mig. — Hon behöfver åtminstone en person som, i likhet med dig, har loets ögon och räfvens slughet . . : — Och du har tänkt på mig? — Ja; som du finner.