— Så mycket bättre för er. — Har du hört omtalas den sista artighet, regenten visade oss? — Nej. — Jo, han har gifvit oss ett litet förtjusande hotell vid Cerisaie-gatan och bekostar nu hela vårt hushåll... Vi ha de präktigaste hästar, magnifika vagnar och betjenter i granna livreer Jag, må du tro, har blifvit upphöjd till hofmästare, jag är min matmors högra hand och åtnjuter hela hennes förtroende... — Det förtjenar du, på min ära! utropade Matnias Auber. — Du menar väl att jag förtjenar derpå? frågade Jean Carre. — Ja, äfven det. — Åh! jag gjorde en god affär, då jag fick det infall, som hela verlden kallade en galenskap... — Hvilket infall? — Du vet ju att jag lemnade Marseille, der jag hade en säker plats, för att följa med Antonia Verdi, som icke egde en sou... Mina bekanta skrattade mig midt i ansigtet. Men jag ... jag hade förtroende för den hemlighetsfulla italienskan, och du ser sjelf på hvad punkt sakerna nu stå. — Jag lyckönskar dig af hela mitt hjerta: — Men detta är icke allt... — Hvad har du vidare att tillägga? — Du må tro mig eller ej, men så simpel jag än är, skulle det icke synnerligen förvåna mig, om jag en vacker dag helt hastigt blefve utnämnd till konungariket Frankrikes förste minister . 3: