Dagens Nyheter – 5 juni 1866, sida 1

Krogen Mars oci . Venus hade sina vissa kuuder, och dessa voro alla 1 politiskt afseende rcpublikaner, d. v. s. de hyllade jennlikhetens ide. Säkert är att de med glädje skulle ha deltagit 1 en revolution, om tilifalle dertill yppat sig. Asynen af ett livre satte alltid deras blod i jäsning; ty de pämindes derigenom om att det fanns förnäma och rika meuniskor i verlder; som hade råd till att låta:sig betjenas, under det att de fingo vara sina egna drängar. — Ilvad har den der papegojan här att göra? frågade en skämtare, dervid alluderande på den nyss anländes gröna och röda kläder. — Säg snarare denna kräfta! ropade en annan. — Den slyngeln har så mycket silfver på rocken, sade en tredje person, att vi skulle kunna få supa oss fulla tre dagar å rad, om vi sälde det. — På dörren med papegojan! — På dörren med kräftan! — Ja... Ja... Må han försvinna så hastigt som möjligt! — Men sin röda rock kan han gerna lemna qvar, så att Vi få oss ett ärligt rus. Dessa sista ord voro knappt uttalade, förrän ett halft dussin druckna karlar omgåfvo den olycklige betjenten, som helt och hället tappade korcepterna och, i stället för att använda sin styrka, gång på gång upprepade med ömklig ton: — Mina vänner... mina goda vänner... ge mig blott tid att tala, så skall jag förklara för er att jag i sjelfva verket är en af de edra ... Och att ni i mig återfinna en gammal kamrat...